Dagis

                                                                                     Hjalmar i sin dagisuniform.

Så har då Hjalmar börjat på dagis på riktigt. Började lite lugnt i måndags och har sedan varit där nästan hela dagar både tis- och onsdag. Hela dagar är mellan 9-15. Det mesta går bra, lite ledsen ibland men det går fort över.

Det är stor skillnad mot svensk barnomsorg, t.ex. är de inte glada om man vill att ens barn skall vara ledig någon dag mitt i terminen och vad det gäller tiderna är de inte heller speciellt flexibla - helst skall barnen vara där hela dagen. Gruppen består av ca 15 barn (2-4 år) och det finns tre fröknar (en engelsk och två italienska). Lokalerna är små - bara två rum och utemiljön består av ett konstgräsbetäckt område på ca 15x20 meter där det finns två rutschbanor, några cyklar och lite leksaker. Inga buskar, sandlådor, lekstugor eller annat. Beroende på det varma vädret (antar jag) är de för tillfället bara ute ca 1h om dagen, detta hoppas jag verkligen ändras framåt hösten. Skolan är helt nybyggd (inflyttning i jan-07) och verkligen fräsch och fin och när den är helt klar blir den nog ännu finare och utemiljön mer uppväxt. Hjalmar har snappat upp att det skall byggas en pool på skolgården och undrar varje dag när den är klar...av vad jag förstår kommer det ta 2-3 år så den poolen vet jag inte om han får möjlighet att utnyttja.

Skolan/dagiset har egen skoltransport så om man vill kan ens barn bli hämtade med buss/minibuss hemma och köras till och från skolan. Hjalmar gillar ju att åka buss och är väldans sugen på att åka med bussen till och från dagiset. Kanske är det en ådra från hans pappa som åkt mycket skolbuss i sina yngre dagar? Vi (jag och Hjalmar) har iallafall bestämt att jag skall köra Hjalmar tills dess att han fyllt 4 år och han undar dagligen hur många dagar det är kvar tills dess...suck...

Busstransporten är välorganiserad, barnen hämtas hemma och släpps av hemma. Föräldrarna följer de upp på bussen på morgonen och fröknarna på eftermiddagen för att sedan hämtas av sina föräldrar igen. Nåja, jag tycker trots det att Hjalmar är alldeles för liten och jag kommer med stor säkerhet tycka det även när han fyllt 4 år. Dessutom tycker jag att det är mysigt att lämna honom på morgonen och att hämta honom på eftermiddagen.

En annan stor skillnad är skoluniformen som även gäller för dagisbarnen. Uniformen består av en blå pikétröja med skolemblem, val av byxa är fritt(bra de är blåa eller svarta och hela) . När det är gympa (vilket gruppen har 2 ggr/v i en fullskalig idrottshall...) skall barnen bära en vit t-shirt med skolemblem och blåa eller svarta shorts. Det känns lite konstigt och tråkigt kan jag tycka, men en fördel är ju att det aldrig blir kläddiskussioner på morgonen... Hjalmar är stolt över sina tröjor och gnäller inte alls, inte än iallafall. I Italien satsar man däremot stort på maten och barnen får två rätter varje lunch, först en pastarätt och sedan ytterliggare en maträtt bestående av kött/fisk och en sallad.

Vad heter då Hjalmars dagis? Nja, det har ju inget namn och detta kan inte Hjalmar förstå. Hans gamla dagis har ju alltid haft namn, så nu har han själv fått döpa det och gissa...just det... SPINDELMANNEN!

Dagiset är verkligen inte dåligt men det är inte Sveriges barnomsorg som jag redan förstått att jag saknar, men vi kommer ju tillbaka till den...