Jordskalvet i skåne

På tisdagens morgon slog jag för en gångs skull igång datorn innan jag gav mig av till min italiensklektion och gissa om jag blev överraskad när jag läste om jordskalvet i Skåne. Riktigt läskigt tyckte jag och under dagen var vi tvungna att ringa till våra nära och kära för att få uppdatering om hur det varit och vad följderna blivit. Ingen av oss (jag, Seb eller barnen) har upplevt ett jordskalv men för ett tag sedan pratade vi faktiskt om det. Detta för att det på Hjalmars skola (tillsammans med brandinformation) sitter uppsatt instruktioner om vad elever och lärare skall göra vid ett eventuellt jordskalv. Det senaste jordskalvet här, som vi känner till, skedde strax innan Seb flyttade hit sin förra omgång...alltså mer än 10 år sedan...nästan preskriberat alltså...Nog om det, nu var det ju i Skåne och Sverige det hände och vi var inte där. Däremot har vi läst och hört hur andra kände...ganska varierande uppgifter och upplevelser kan vi konstatera. Många bokhyllor som skakat och ännu fler som trott att objudna gäster kört in med diverse fordon i deras hus, allt från småbilar till lastbilar och helikoptrar. På svt.se kunde man se en snutt från musikhjälpens sändning i Malmö och då såg man ju hur det skakade...Läskigt!

Jag berättade om det för Hjalmar när han kom hem och då ville han ringa till Mormor och höra hennes historia (Mormor är väldans bra på att återberätta saker...) Mitt under hennes story lämnade han luren och sa: "Jag är rädd." Kanske inte så smart att berätta det för honom, men han har inte nämnt det mera förrän i morse då han sa: "Today at school I will tell my friends and teachers about the earthquake in Sweden, that the ground was shaking." Inte illa va?

Idag är Selma hemma med mig eftersom jag inte vill lämna henne på dagis då det florerar magvirus där. På lördag, då vi styr kosan mot Sverige, kommer bilen vara ganska fullpackad och helst skall inte ett endaste lilla magvirus få plats...Jag erkänner - jag är nojjig när det gäller magsjuka!

Under förmiddagen åkte jag och Selma in till Moden för att införskaffa de sista julklapparna och förhoppningsvis hitta en barnklädesbutik som gått upp i rök (tyvärr ej hittad). Nu så sover min lilla sessa i våra sängar fullmatad med pasta och Pippifilm. Hon tjatar dagligen om att hon är Lucia och att vi måste dansa kring granen i jul. Jag vet inte vad hon har fått det ifrån det slutade ju vi med för säkert 20 år sedan. Men alla glada släktingar, som ser fram emot julro och julmys, det är dags att börja träna julsånger, för när lilla Selma bestämt sig så har hon bestämt sig...och hon litar på er! Vi har ju ett par "julaftnar" på oss, men risken är att om vi börjar dansa kommer hon aldrig vilja sluta...