Igår hade jag italienska. Det var verkligen längesedan sist, ledighet och sjukdom har kommit emellan. Senast jag var där var i slutet av oktober, med de kontinuiteten blir det inte mycket man lär sig. Iallafall, det var en rolig sak som hände. Senast jag var där sist fick jag såklart läxa och välplanerad (?) som jag är gjorde jag läxan direkt. När jag satt vid matbordet, för 4 veckor sedan, och gjorde läxan fick jag som så många gånger förr problem med prepositionerna. Alltid. I ren desperation frågade jag Selma hur hon tyckte jag skulle säga/skriva. Svaren kom blixtsnabbt och jag följde hennes råd. Igår rättade min lärare läxan och på de meningar som Selma hjälp till med var minsann rätt....resten var lite si så där med...
Är det läxhjälp eller fusk att ta hjälp av sin 3-åriga dotter?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
haha
Ja, man får lära sig bli rättad av barnen när man säger fel så varför inte ta hjälp av dem när man behöver det :)
Ja, varfòr inte. Hon tycker det sàkert àr kul att hjàlpa mamma ibland oxà :)
Sjàlv har jag en liten kille pà 7 àr som bor hos min sambos fòràldrar som alltid sàger till mig hur jag ska uppfòra mig och ràttar mig nàr jag gòr fel. Han tycker det àr jàttekul att jag inte kan. *skratt* Sist sà tittade han pà mig med en suckande blick och sa -"Men Helena, det dàr àr ett bròdfat och inte ett glasunderlàgg... àhm, fòrlàt! ;)
Läxhjälp...helt klart :) Hoppas allt är bra med er.
Kram Eva
Så länge du lärde dig något nytt, dvs kommer ihåg det, så var det läxhjälp! :)
fusk!
men jäkligt bra fusk!
Skicka en kommentar