Hjalmar jagar såpbubblor i parken.
Det har varit en vecka som vi kommer att minnas med aningen negativa ögon p.g.a. bilinbrott i onsdags. Mycket är fixat bl.a. har vi har bytt lås i hela huset, lagat rutan på bilen och försökt anmäla det hela till carbinieri (den delen av poliskåren i Italien som sysslar med denna sortens brott/problem). Anmälan har dock ej gått så bra, jag har varit där och trots goda språkansträgningar från både polisman och mig så gick det inte för oss att förstå varandra. Dessutom var jag tvungen att ha med mig bildokumenten, så senare på kvällen åkte Seb dit men kom hem lika fort igen då vi var tvungna att vara där båda - eftersom Seb äger bilen men det var jag som blev utsatt för brottet. Vi gör ett nytt försök imorgon!
Lite roligt har dock hänt i veckan. Hjalmar har varit på 4-års hos en pojke på dagis. Det var väldigt annorlunda mot ett svenskt barnkalas: full buffé med vuxenmat, barnens buffé bestod av godis, kakor och chips, det fanns en entertainer till barnen (35 st) som talade italienska - vilket ungefär hälften av barnen förstod. Tyvärr ingen vidare kalasstämning enligt mig. Kalaset tog plats i en by som heter Castellventro och den kan verkligen vara värd ett besök och det hela blev ju inte sämre av att huset som kalaset tog plats i verkligen var något ut över det vanliga...De andra mammorna var uppklädda till tänderna med galaklänningar och diamanter och där stod jag i mina jeans, hade det varit nyårsfest eller bal på slottet hade jag kunnat förstå...Nåja, Hjalmar var helnöjd och det var ju huvudsaken (och jag gillade maten)!
Idag har jag dessutom hittat Luciano Pavarottis grav. Det kändes stort på något sätt. Bilden av honom på gravstenen spred värme och jag började le ordentligt där jag stod på den katolska kyrkogården i Montale. Tyvärr har jag inga bilder då den "enkla" digitalkameran låg i väskan som någon annan nu "äger" eller slängt bort...jag lovar att återkomma!
Idag har jag dessutom varit på shoppingrunda med Å, en av mammorna som tar hand om mig och visar mig runt. Alltid lika trevligt! Nu sitter vi och väntar på besök från Sverige (barnens faster + son) och det skall bli riktigt roligt.
Selma...vad finns det att säga...ännu en som anser sig bestämma i vårt hus...och detta trots sin ringa ålder...
Hjalmar jagar såpbubblor i parken.
4 kommentarer:
"Mamma skriv att: jag vill pussa Selma", guess who?
Vi tittar tillsammans varje dag och blir lika glada varje gång vi ser de söta barnen. Nina, har hört det från sååååå många och måste själv hålla med, du är fantastisk på att skriva och uttrycka dig så alla fastnar och blir fascinerade av din text!
We love you!
Katja Noah Leia
Tack syster! Det värmer i nu tämligen kalla Italien - jag fortsätter skriva!
Tänk att det nu finns ännu en liten flicka som vet vad hon vill.
Vi vet att de flesta barn vill gärna bestämma. Vänta bara tills hon själv vill bestämma vilka kläder som hon vill ha på sig.
Ha det bra allihopa.
Hälsningar från mamma
Sen vill jag bara säga att sonen
Hjalmar har får verkligen uppleva både det ena och det andra.
Allt det han fått vara med om denna
tiden fr 1 september 07 är det inte
så många som får.
Han kommer säkert bli en på Tetra Pak som skall jobba utomlands precis som sin pappa.
Gå på sådana kalas i 3½ års ålder är inte så dumt, och hurdana party har barnen när de blir vuxna.
Hälsningar från mamma igen.
Skicka en kommentar