Redan november

Lovet har varit bra. Plask och lek är toppen tycker Hjalmar och han längtar redan till imorgon då det är dags igen. Selma och jag, som håller till i badhusets café, tycker att det kunde ha varit enklare…Iallafall tycker jag det. Selma har fått smak för glass och kommit på att det är en god muta som mamman ibland tar till för att hon skall hålla sig någorlunda lugn. Så först stökar hon och sen går hon triumfierande fram till glassboxen...Genomskådad av en ett-åring…

Hjalmar valde att avstå Halloweenfesten med motivationen att han tyckte inbjudningskortet såg läskigt ut, rätt så skönt tyckte vi föräldrar som slapp införskaffa eller skapa monsterdräkt. Halloween fick vi dock smaka lite på. Sen onsdagskväll, runt 21.30, och barnen sov sedan länge, ringde det på portklockan och vi hörde barn som skrek "trick or treat". Innan vi kommit i väg och kommit ihåg att vi skulle ha med godis ut hade Halloweengänget försvunnit längre ner på gatan. Vi gick ut för att titta på dem och jag blev klart förbluffad.Det var ett gäng barn på ca. 8 st och ingen var över 5 år. Jaha, där spatserade de omkring på sena kvällen…Ja, det är bara att acceptera att italienska barn (och familjer) har andra rutiner och tider än vi. Charmigt men annorlunda!

Torsdagen tillbringade vi med promenad i en närliggande nationalpark tillsammans med en familj från Tyskland. Verkligen härligt att komma ut i skog och mark, det är något som vi ofta saknar och känner att Italien, iallafall i vår region, inte har att erbjuda. Efter promenaden fann vi en bondrestaurang som erbjöd god och robust lunch i härlig miljö. Våra tyska vänner har tre barn, en dotter som är runt 13 år och inte var med denna dag, en son i Hjalmars ålder och en dotter som är lika gammal som Selma. Kan ju knappast inte bli enklare nästan. Trevliga och lättsamma och spontana är de med vilket gör att vi känner på oss att vi kommer att träffa dem med hela familjerna med jämna mellanrum, mamman träffar jag redan nästan dagligen. Hjälpsamma är de också och lät oss köpa loss lite ved av dem så under helgen har vi eldat flitigt i öppna spisen! Supermys!

Under fredagen kom delar av familjen T från Bjärred på besök, blixtvisit kan man nästan säga. Men med tanke på att de var fem timmar försenade från Kastrup och därför anlände först sent på fredagskvällen för att åka vidare på söndagsmorgonen igen fick vi trots allt hunnit med mycket! Otroligt roligt och mysigt var det också! Sitter nu och avundas deras stora upplevelse att se derbyt mellan Juventus och Inter. En match som inte ens sänds i italiensk tv men däremot i Sverige har jag hört…inte sanning – så nära men ändå så långt ifrån! Den matchen hade verkligen kunnat bli en bra avslutning på en härlig vecka och en kanonbra helg! Om nu Inter vinner och Zlatan gör mål vill säga…

Vingård i Toscana

                                             Hjalmar och Selma njuter av utsikten från uteplatsen på vingården La Presura.

                                                               Utsikt från sovrummet på La Presura, tidig morgon.

                                                                                             Vackra Toscana.

                                                                                       Vinrankor i mängder.

Helgen vecks åt en resa till Toscana med morfar och E. Målet var att köra söderut till Florens och där ut på landet för lunch på golfklubb och efter det besöka svenska vingården Terreno (för inhandling av vin). Efter avsmakning och inhandling var det dags för Hjalmar och Selma att få vars en glass på torget i Greve in Chianti. Ett mycket vackert torg bör tilläggas, efter glassen var det dags att köra och checka in på vingården La Presura för övernattning.

Vi lämnade ett Formigine i dimma, regn och 9 plusgrader på lördagmorgon för att köra de 2 timmarna söderut mot Toscana och Florens. Vägen går genom bergen och där av finns det många tunnlar. Vi satt och skojade om att vädret skulle vara finare när vi kom ut genom nästa tunnel och efter nästa tunnel och genom ett trollslag var det faktiskt så...Vi körde in i en tunnel som låg i dimma och kom ut till sol och lätt molntäcke. Detta molntäcke försvann snabbt och temperaturen steg sakta upp till behagliga 20 grader.

Toscana visade sig verkligen från sin bästa sida så här på höstkanten och det var bara att berömma, tacka och njuta av ett underbart landskap. Till och med Hjalmar sa helt spontant:

–Här var det vackert!

Till Toscana kommer vi alla gånger tillbaka!

Söndagen bestod av hemresa till Sverige för morfar och E och för oss andra att köra tillbaka till Formigine. Ett Formigine som under eftermiddagen faktiskt bjöd på lite värme och härlig höstkänsla. Denna stund ägnade vi åt trädgårdsbestyr och vi kan lova er att vi har att göra innan trädgården är till belåtenhet.

Nu väntar en veckas skollov för Hjalmar. Vi skall försöka hinna med att gå på plask o lek och på Halloweenparty, dessutom har vi bestämt att leka med några dagiskompisar. På torsdag är det stor knallröd helgdag i Italien och Seb är ledig från jobbet (även fredag) och på fredag väntar vi nytt fint besök från Sverige i form av familjen T från Bjärred. Då kan det vara läge att testa några av våra nyinköpta viner från Toscana.

En smurf i vattnet

Det var precis så Hjalmar så ut då han entrade simhallen. Helt ensam (utan mamma och pappa iallafall) och endast med sina dagiskompisar som han "pratar" engelska med. Dessutom bedrivs undervisningen på italienska vilket Hjalmar knappast förstår något av. Att han bara vågade. Ja, med blå badskor, blå badbyxor och blå badmössa så såg han verkligen ut som en smurf...fast tvärtom. Ledsen att detta inte finns förevigat...det var värt att beskådas.

Uppenbarligen lyssnar Hjalmar på mig ibland, jag hade sagt till honom att han var tvungen att ha badskorna på sig hela tiden annars skulle vakten komma. Hjalmar lyssnade denna gång till punkt och pricka och hoppade glatt ner i vattnet...med badskorna på....Dessutom hade jag berättat att han måste ha badmössa när han badar, det var bestämt av andra med mer rätt att bestämma än vi. Ideligen hoppade Hjalmar upp ur bassängen och jag (på andra sidan fönstret) undrade vad det var han höll på med tills jag förstod att han klev upp för att rätta till badmössan - i vattnet var den ju tvungen att vara på! Bästa killen!

Pavarotti, Sushi och en ny badmössa

Här kommer mitt försök att fotografera Luciano Pavarottis grav. Tyvärr är ju inte "min" kamera med mera så det blev att åka med lånekamera a´ la värsting från morfar och den kan jag inte helt manövrera...är ju uppväxt med "titta och tryck"! Iallafall, ni som vill se kan titta, ni andra skrolla nedåt.

I helgen var Hjalmar och Selmas faster C och kusin M här. Vi hade en härlig helg med god mat men godare glass och massor av mys. Tyvärr avslutades det hela lite tråkigt då någon sorts magåkomma drabbade oss, men förhoppningvis är den nu utstädad och förbi. Som sammanfattning så kan man ju tycka att den senaste veckan (7dagarna) inte varit någon höjdare (bilinbrott och magåkomma) - om vi bortser från ett finfint besök som gladde oss alla!

                                                                                       Kusinmys i soffan!

Idag har det regnat nästan hela dagen. Imorse stod Seb och jag och tittade ut och suckade och gnällde lite. Senare idag kom jag på att det med idag har regnat två dagar sen vi kom hit till Italien. Skall inte klaga men man blir ju så bortskämd av det vanligtvis så fina vädret. Ikväll kom Seb hem med italiensk hämtmat - SUSHI. Nej, inte ett dugg italienskt men vansinnigt gott! Sushin var köpt i Modena och i denna stad som har ca. 230 000 inv finns det två (2) sushiställe...otroligt! Men som tidigare skrivet - gott var det!

Imorgon händer två stora saker, morfar och E kommer på besök till oss och Hjalmar har sin första plask- och leklektion. I italienska simhallar är det obligatoriskt att ha badmössa. Jag har peppat Hjalle hela dagen och jag hoppas att han inte kommer vägra att ta på sin ljusblå badmössa. Och för att lugna er som tänkt komma hit i sommar och besöka det stora utomhusbadet med vattenrutschbana och allt så gäller bara badmössetvånget i inomhusbassängen.

Tredje försöket hos Carbinieri.

Lördagmorgon åkte Seb, Selma och jag åter igen till Carbinieri för att anmäla bilinbrottet. (Hjalmar var hemma med faster C och kusin M). Förberedda till tänderna med bildokument och båda två på plats så trodde vi att det lätt skulle fixas. Det gjorde det också men först försökte polismannen få oss att åka till en annan carbinieristation då platsen för brottet inte ligger i den kommun som vi bor i. Vet inte hur eller vad Seb sa för att få honom att ändra sig...kan ev. också ha varit ett leende från "Selma la blonda". Iallafall fick vi komma in i ett rum och göra vår anmälan. Jag hade förberett mig på vad jag skulle säga då vi fått veta att jag ju var tvungen att vara med eftersom jag är den som utsatts för brottet. Tror någon att han ställde en enda fråga till mig? Nej, njet, nada, non! Behövde inte ens legitimera mig, jag var helt ointressant! Seb skötte snacket och Selma charmerade och fick poliserna att hämta både papper och pennor för henne att leka med, dessutom lovade de henne ett jobb som sekreterare i framtiden...

Vi hade hört av många att Carbinieri var slöa, otrevligt och gärna försökte flytta över ev. jobb till andra stationer...Mycket av det stämmer men vi tyckte nog, i det stora hela, att de iallafall var trevliga. Det känns skönt då det, tyvärr, kanske händer att vi måste besöka dem igen! Vi hoppas såklart att vi slipper!

Fredag igen!

                                                                           Hjalmar jagar såpbubblor i parken.

Det har varit en vecka som vi kommer att minnas med aningen negativa ögon p.g.a. bilinbrott i onsdags. Mycket är fixat bl.a. har vi har bytt lås i hela huset, lagat rutan på bilen och försökt anmäla det hela till carbinieri (den delen av poliskåren i Italien som sysslar med denna sortens brott/problem). Anmälan har dock ej gått så bra, jag har varit där och trots goda språkansträgningar från både polisman och mig så gick det inte för oss att förstå varandra. Dessutom var jag tvungen att ha med mig bildokumenten, så senare på kvällen åkte Seb dit men kom hem lika fort igen då vi var tvungna att vara där båda - eftersom Seb äger bilen men det var jag som blev utsatt för brottet. Vi gör ett nytt försök imorgon!

Lite roligt har dock hänt i veckan. Hjalmar har varit på 4-års hos en pojke på dagis. Det var väldigt annorlunda mot ett svenskt barnkalas: full buffé med vuxenmat, barnens buffé bestod av godis, kakor och chips, det fanns en entertainer till barnen (35 st) som talade italienska - vilket ungefär hälften av barnen förstod. Tyvärr ingen vidare kalasstämning enligt mig. Kalaset tog plats i en by som heter Castellventro och den kan verkligen vara värd ett besök och det hela blev ju inte sämre av att huset som kalaset tog plats i verkligen var något ut över det vanliga...De andra mammorna var uppklädda till tänderna med galaklänningar och diamanter och där stod jag i mina jeans, hade det varit nyårsfest eller bal på slottet hade jag kunnat förstå...Nåja, Hjalmar var helnöjd och det var ju huvudsaken (och jag gillade maten)!

Idag har jag dessutom hittat Luciano Pavarottis grav. Det kändes stort på något sätt. Bilden av honom på gravstenen spred värme och jag började le ordentligt där jag stod på den katolska kyrkogården i Montale. Tyvärr har jag inga bilder då den "enkla" digitalkameran låg i väskan som någon annan nu "äger" eller slängt bort...jag lovar att återkomma!

Idag har jag dessutom varit på shoppingrunda med Å, en av mammorna som tar hand om mig och visar mig runt. Alltid lika trevligt! Nu sitter vi och väntar på besök från Sverige (barnens faster + son) och det skall bli riktigt roligt.

                         Selma...vad finns det att säga...ännu en som anser sig bestämma i vårt hus...och detta trots sin ringa ålder...

Äntligen måndag...

...så kan det faktiskt kännas när man vet att det är den dagen som Svensk damtidning dimper ner i den italienska brevlådan (tack för den avskedspresenten...säger Seb) och man kan ta några extra saltlakrits (tack för den avskedspresenten...säger Nina) och ja, njuter är väl fel ord men vi har det rätt gott iallafall.

                                               Fiat 500, mer italienskt kan det knappast bli...