Det var precis så Hjalmar så ut då han entrade simhallen. Helt ensam (utan mamma och pappa iallafall) och endast med sina dagiskompisar som han "pratar" engelska med. Dessutom bedrivs undervisningen på italienska vilket Hjalmar knappast förstår något av. Att han bara vågade. Ja, med blå badskor, blå badbyxor och blå badmössa så såg han verkligen ut som en smurf...fast tvärtom. Ledsen att detta inte finns förevigat...det var värt att beskådas.
Uppenbarligen lyssnar Hjalmar på mig ibland, jag hade sagt till honom att han var tvungen att ha badskorna på sig hela tiden annars skulle vakten komma. Hjalmar lyssnade denna gång till punkt och pricka och hoppade glatt ner i vattnet...med badskorna på....Dessutom hade jag berättat att han måste ha badmössa när han badar, det var bestämt av andra med mer rätt att bestämma än vi. Ideligen hoppade Hjalmar upp ur bassängen och jag (på andra sidan fönstret) undrade vad det var han höll på med tills jag förstod att han klev upp för att rätta till badmössan - i vattnet var den ju tvungen att vara på! Bästa killen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Min första kommentar när jag läste
detta Nina. var "Vad du är duktig Hjalmar" och tänk att han är ibland
italienska barn. Tänk att du var i skidlekskola med bara franska barn i Avoriaz då du precis fyllt 4 år. Du hade aldrig sätt dessa barn tidigare, men du var duktig och gick dit en timme varje fm.
Alltså han har ju precis lika lätt som du att umgås med andra utan problem. Han kommer gå lång.
Hälsningar från Mamma Mona.
Skicka en kommentar