Tredje försöket hos Carbinieri.

Lördagmorgon åkte Seb, Selma och jag åter igen till Carbinieri för att anmäla bilinbrottet. (Hjalmar var hemma med faster C och kusin M). Förberedda till tänderna med bildokument och båda två på plats så trodde vi att det lätt skulle fixas. Det gjorde det också men först försökte polismannen få oss att åka till en annan carbinieristation då platsen för brottet inte ligger i den kommun som vi bor i. Vet inte hur eller vad Seb sa för att få honom att ändra sig...kan ev. också ha varit ett leende från "Selma la blonda". Iallafall fick vi komma in i ett rum och göra vår anmälan. Jag hade förberett mig på vad jag skulle säga då vi fått veta att jag ju var tvungen att vara med eftersom jag är den som utsatts för brottet. Tror någon att han ställde en enda fråga till mig? Nej, njet, nada, non! Behövde inte ens legitimera mig, jag var helt ointressant! Seb skötte snacket och Selma charmerade och fick poliserna att hämta både papper och pennor för henne att leka med, dessutom lovade de henne ett jobb som sekreterare i framtiden...

Vi hade hört av många att Carbinieri var slöa, otrevligt och gärna försökte flytta över ev. jobb till andra stationer...Mycket av det stämmer men vi tyckte nog, i det stora hela, att de iallafall var trevliga. Det känns skönt då det, tyvärr, kanske händer att vi måste besöka dem igen! Vi hoppas såklart att vi slipper!