tisdag 30 september 2008

Hjalmar fotograf

Hjalmar har kommit på att det är roligt att springa omkring och fotografera allt och alla och andra små ting som han stöter på i livet...Det är ju himla kul tycker vi andra i familjen också (nja, Selma är inte där än) så inte är det så konstigt att det smittat av sig. Dessutom är det ju så smidigt med digitalkamera, fotografera vad du vill och sedan sudda om det inte passar, däremot hade vi önskat att han ville använda vår lilla digitalkamera men icke, han vill självklart använda den stora (som dessutom är ett lån av morfar.) Nåja, det är ganska gulligt när han drar omkring med kameran eller är det den som drar omkring med honom?

Iallafall här kommer några bilder på Hjalmar när han fotograferar och smakprov på Hjalmars fotokonst. Vad tycker ni, har han talang?


Jag har tagit ett nytt utmanade steg i livet och numera studerar jag italienska 2 h i veckan...Det är verkligen intressant att sitta på "andra sidan" i ett klassrum men åter är det bara att konstatera att främmande språk nog inte är min starka sida. Nåja, något mer än handla och beställa mat skall jag väl kunna lära mig under vår tid här i Italien.

5 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Hjalmars bild på Selma på bänken var jättefin! Blivande fotograf definitivt!

Anonym sa...

Oj oj oj, vilken fotograf han är. Han har i allafall avslöjat att ni har en "prydnadstomte" ute eller den står inte i er trädgård?:)
Vad härligt det ser ut med sandaler, dom lämnade man själv på hyllan för ett tag sedan.
Lycka till med italienskan Nina...
Kram Eva

Anonym sa...

Nu är jag trött, det var ju ingen tomte som tur é :::)))
//Eva

Anonym sa...

Härligt att se att det inte bara är vår son som är tokig i att fotografera. Härom kvällen tog han ett flertal bilder med min mobilkamera. Sträckan han gick var från parkeringen till vårt radhus tilläggas bör att det var kolsvart. Ja dessa små gossar. Lycka till med italienskan.
kram/sofia

Anonym sa...

Ja, jag kan intyga att Hjalmar såg ut som en riktig stolt fotograf där han gick omkring vid matbordet på vingården där vi åt. Han tog ju även ett fint kort på mitt ansikte. Men det var tur ni inte visa mig för alla som läser bloggen.
Kanske blir han ett löfte, vem vet, kanske bara roligt nu. Den som lever för ser.

Mamma Mona