söndag 30 maj 2010

Om resan till bergen...

På onsdag är det den 2:a juni, då är det helgdag i Italien. Det är Italiens nationaldag och därför håller skolan stängt både mån-tisdag och, självklart, även onsdag. Bra förutsättningar för en liten minisemester alltså.

Så här gick det för oss...

Vi valde bort att köra söderut då vi ville slippa trafiken. Förra året var det bra med köer nämligen. Vi gillar ju bergen och valde därför nordlig riktning och Ortisei och Val Gardena. Fredag till måndag var vår plan, och trots att Seb insåg att han missat att jobbet inte alls höll stängt mån-tisdag så höll vi på våra planer - även då väderutsikterna såg lite deprimerande ut. De lovade/hotade med snö natten mellan lördag och söndag...nu snackar i visserligen Dolomiterna men också månadsskiftet maj/juni...



Fredagen kom och innan vi skulle hämta upp Seb tänkte jag bjuda barnen en sväng på McD. Väldigt glada och uppspelta barn vändes till det motsatta då jag upptäckte att plånboken var borta. Efter konsultering med Seb visade det sig att jag var tvungen att hämta plånboken, som förhoppningsvis fanns i hemmet, eftersom jag tidigare i veckan lånat Sebs kort och det var det som han tänkte vi skulle betala helgens diverse utgifter med. Så det var bara att locka in besvikna barn i bilen och köra tillbaka till huset för att leta reda på plånboken. Men. Borta. Puts väck. Hittar den inte. Efter att ytterligare ha vänt upp och ner på bilen, en andra gången - en gång redan på McD:s parkering dök den då äntligen upp. Tillbaka till Modena, hämta Seb och mot bergen. En Seb som både i hals och ögon under de senaste dagarna varit ockuperad och attackerad av Hjalmars basilusker och inte blev det bättre av bergsluften, tvvärr. Nåja.

Hotellet var ok men tyvärr inte ett av de bästa vi besökt. Personalen var verkligen trevlig men resten si sådär. Poolen var dock uppskattad av barnen. Ortisei är en vacker by som tyvärr inte bjöd på bästa vädret. Sol, moln, regn och 15 grader. Bergen är, som alltid, underbara. Vinter som sommar, höst som vår.



Mer då? Selma låste i sig på toaletten och förstärkning fick tillkallas. Sen började Selma hosta (basiluskerna fått fäste hos henne kanske?), Sebs ögon förvärrades och på söndagens morgon hade molnen krupit ända ner i dalen och regnet föll handlöst. Och jag hade ont i halsen när jag kände efter. Så vi checkade ut och drog tillbaka hem. Väl i Modena lämnades Seb på sjukhuset (dit han ordinerats tidigare i veckan) och vi andra bara: Hem, ljuva hem...


Lekplatsen hägrar...

Vad kan man säga...maj har inte riktigt varit vår månad!

Uppdaterat: 
Min halsont var halsfluss. Herr Doktor ryggade tillbaka ordentligt då han spanade ner i min hals. Behövde bara titta lite snabbt för att sedan snabbt vända tillbaka till skivbordet och skriva ut recept. Så nu knaprar jag penicillin. Detta hände i måndags, då var det fortfarande maj...nu är det juni! Heja!

lördag 22 maj 2010

Ombytta roller

Är det inte det ena så är det det andra. Ja, är det inte den ena så är det den andra.

Selma är feberfri och tillbaka i skolan sedan i torsdags. Sedan fredagens eftermiddag är det nu Hjalmar som har feber. Fula ord skulle kunna användas då det känns så trist att missa roliga saker som tennismatch, middag och fotbollskväll och söndagens skolutflykt till klättringsparken.

Selma och jag invigde iallafall poolen tillsammans med andra vågliga svenskar idag. Visst var det varmt i luften, ca. 30 grader, och vattnet var uppfriskande, enligt termometern 22 grader men jag undrar om det verkligen stämde. Uppfriskande var ordet. Seb och Hjalmar fick stanna hemma. Upplägget ser likande ut imorgon. Det var den helgen-vilken tur att det kommer fler!

torsdag 20 maj 2010

Nytt tidsfördriv...

En helt vanlig torsdagskväll (eller rättare sagt vilken dag eller kväll som helst) då jag har mindre att göra eller kanske har jag saker att göra som jag inte vill göra - då hamnar jag ofta i att redigera bilder här. Hur kul som helst! Det blir så festligt och gulligt på något vis!



tisdag 18 maj 2010

Värme inne och ute

Så kom den då äntligen, värmen. Förhoppningsvis stannar den ett tag, men om inte så är jag glad idag då den är här, trots att jag har lite svårt att njuta av den. Vi har nämligen värme inomhus också, inombords kan man till och med säga för Selma har feber. Tyvärr. Började natten mellan söndag och måndag och hela dagen igår var det feber. Feber, feber och mera feber. Idag är det bättre. Ingen feber än så länge. Håller tummarna för att det snart skall vara över. Det är inte ofta en sjukdom kommer lägligt, det kan väl hända men inte denna gång iallafall. Det finns/står så mycket på agendan och det är inget vi vill missa. Men så blir det ju såklart ändå. That´s life!

Idag är det födelsedagsfirande av allas vår N som fyllt 3 år. Selma är såklart mest laddad då det är "hennes" kompis men nu lutar det åt att Hjalmar och Seb få stå för firandet från vår familj. Tyvärr. Helgen ser fulltecknad ut då det blir Karneval hos vänner på fredag (i brist på Lundakarnevalen), vi hoppas på premiärdopp i poolen som öppnar på tennisklubben på lördag, Fotbollskväll hos andra vänner på lördagskvällen och så skolans årliga familjedag i klättringsparken i Fanano på söndag. Det är bara att se till att bli frisk. Dessutom saknar Selma sina kompisar och skolan så bara det är en god anledning att krya på sig för. Och jag vill spela tennis! Men det är väl det minst viktiga just nu, lägst på prioriteringslistan liksom. Nåja, säg det onda som in har något gott med sig...Att vara inne och vakta sjukt barn ger mig tillfälle att plocka, plocka och åter plocka och slänga och sortera bland alla våra saker. Saker som skall skänkas, slängas, sparas och lämnas tillbaka läggs i olika högar. Många högar blir det och vissa riktigt stora högar dessutom.

måndag 17 maj 2010

Cinque Terre

Syster K, kusin Leia och M har återvänt till Sverige. Huset är tomt men minnesbilderna från helgen många. Vi gjorde Formigine med omnejd i torsdags, dvs. Maranello och Ferrari och Parmesangården Hombre med tillhörande Maseratiutställning. I fredags blev det Modena innan vi packade bilarna och körde till Levanto och vår helg i Cinque Terre. Levanto är så härligt! Så stilla, så vackert och så italienskt! Cinque Terre är nästan magiskt - trots regnet som stilla föll i lördags. På fredagen var det dock sol och även på söndagen så barnen hann med att ta årets första (och andra, till och med tredje) dopp i Medelhavet. Vi vuxna stannade gladeligen på stranden- för så där supervarmt var det inte.

 En frusen Selma efter ett dopp i havet.

Surfare i Levantobukten.

Lekplatser fanns det till barnens stora glädje.

Vi tog nästan samma runda genom Cinque Terre som förra gången vi var där (oktober 2008). Tåg mellan Levanto och Riomaggiore, vandring på Via dell´Amore till Manarola. Tåget till Vernazza och sedan tåget tillbaka till Levanto. Så även denna gång "missade" vi Corniglia och Monterosso al Mare. På kvällen blev det restaurangbesök i Levanto. Gott och mysigt! Restaurangens "antipasti-specialare" var något ut över det vanliga och det lokala vinet passade perfekt. Tack för besöket!

Skymtar Manarola från Via dell´ Amore.

Syskonen blickar ut över havet och man undrar vad de samtalar om...

Riomaggiore

onsdag 12 maj 2010

Student Led Conference

Idag har vi varit med om en oförglömlig upplevelse. Nästan iallafall.

Idag var vi inbjudna till Selmas klass för att med Selma som guide visas runt på skolan och ta del av hennes kunskapsutveckling. Låter kanske högtravande för en tre-fyraåring men visst finns det massor att titta på och imponeras av även hos de små barnen. Fram för allt som förälder. Selma tog emot oss, och utan lärare, gick vi igenom de nio stationer som hon hade på sitt schema. Musik, P.E. (idrott), Biblioteket, Mattespel, Skriva/Klippa och Rita, Rollspelsrummet (lekrummet), Datorn (där hon manövrerade datormusen för att visa oss foton från skolan), Portfolion (där hon valt ut och samlat sina bästa saker) och sist, men inte minst, en Fika tillsammans. Selma var först ganska försiktig och nästan lite blyg men efter ett tag lossnade det och hon "läste" böcker för oss i biblioteket, spelade instrument i musikrummet, gjorde en hinderbana från P.E:n, visade sin portfolio med fina bilder, några bokstäver och exempel på ur hennes utveckling gått i konsten att skriva sitt namn. Ritade, skrev och klippte. Selma demonstrera också några av mattespelen för oss. Det mesta pratandet gjorde hon på svenska men hela tiden smög det sig in både engelska och italienska ord. Att prata enbart på engelska med mig och Seb tycker varken Selma eller Hjalmar känns naturligt, så det gör de därför ytterst sällan.

Svårt att vara annat än partisk i detta fall. Partisk, imponerad och otroligt stolt. Fantastiskt och underbart kändes det att få ta del och vara delaktig en stund  hennes värld. Självklart gav vi lovord till Miss G, läraren i gruppen, som jobbar på så bra med klassen och utvecklar eleverna i rasade fart. Och lovord till skolans andra lärare och vuxna, till skolans kunskapsprofil och deras respekt för även de små barnens enorma kunskaper.

Nu har Hjalmar en kompis här och det byggs Lego och Brio Creater för glatta livet i hans rum samtidigt som jag hör dem samtala och diskutera teknikgrejer såsom Nintendo Ds, Ipod, Wii och Playstation. En underhållande diskussion om saker som de uppenbarligen inte är för små för. Enligt sig själva iallafall. Selma och jag förbereder huset för imorgon - då kommer nämligen en fin bit (närmare tre fina bitar) av Sverige på besök.

En utmaning från en av mina trognaste läsare, Jojo på Sicilien, var att publicera sin 10:onde bloggbild. Min tionde bild är den på Selma ätandes italiensk glass. Den andra bilden såg jag då jag letade reda på den förra och kunde inte låta bli att ta den med. Båda är från september 2007.

söndag 9 maj 2010

Helg och bilder

Helgen har varit bra. Mycket bra till och med.

Den började med att vi hade gladaste familjen S på fredagsmiddag och det var verkligen trevligt, och på tiden. I två år har vi haft möjligheten och till sommaren flyttar vi båda hem så nu var det äntligen dags. Visserligen kan vi fortsätta umgänget i Sverige då våra hem och hus inte ligger allt för långt från varandra. Det är bra det.

På lördagen gav vi oss av för att leta reda på en vingård bra ett stenkast bort. En vingård som gör ett av de godaste vita vinerna vi vet. En favorit för tillfället. Adressen knappades in på gps:en men den visade sig vara fel. Vi skulle till Monteveglio och vi hamnade i Monteveglio men inte vid vingården. Tyvärr, men istället kom vi till en liten by uppe på ett litet berg. Totalt lugn. Fridfullt var ordet och vacker utsikt bjöds det på. En gata, en kyrka och kanske 10 hus. Miniby med stadsmur runt. Byn innehöll dessutom både Bed&Breakfast och Trattoria. Italiensk charm då den är bra. Riktigt bra, nästan bäst. Så det blev ganska bra ändå och vinet finns ju i affären... Trattorian var ej öppen dagtid så lunch intogs sedan, enligt barnens önskemål, på sushirestaurang i Maranello.




Söndagen bestod av en lååång väntan. Hjalmar väntade på egentid med Seb då skateboardenrampen, fika och spelhall stod på önskelistan och Selma väntade på att få åka på kalas hos en tysk klasskamrat. Men till sist blev det ju så - trots att det tog lång tid.

Veckan som kommer blir det besök från Sverige! Tjoho!

onsdag 5 maj 2010

Påminnelse om framtiden

Idag har jag verkligen blivit påmind om att tiden i Italien snart är slut, över och förbi. Flyttfirman som skall flytta vårt hem, våra möbler och allt annat, kom tidigare idag på besök. Det blev en rundvandring i huset där jag visade och pekade på vad som skall med till huset i Sverige och vad som skall stanna/slängas/säljas. Det kändes lite knasigt men helt ok.

Sen kom chocken. Just efter att flyttfirman kört ringde det på dörren igen och utanför stod två personer från relocationfirman (de som hjälper en med hus osv. då man flyttar) och en svensk man. Househunting. Så det var bara att släppa in dem i kaoset med leksaker, frukost framme, obäddade sängar och tvätthögar. Självklart ville mannen ta foton att visa för familjen där hemma. Så nu finns kaoset på bild också. Undrar om det sålde? Inte behöver jag "sälja in" huset till någon annan för vi äger ju inte det och vi skall inte sälja det. Vi har ju bara hyrt det men vi har trivts så ofantligt bra och huset har tagit en plats i hjärtat på mig. Det har ju varit vårt hem. Hoppas att nästa familj, vem det nu än blir, kommer få lika fina år i Italien som vi haft.

Nu har det slagit mig. VI FLYTTAR! Och någon annan skall bo här! Skumt, mycket skumt. Och lite sorgligt med.

måndag 3 maj 2010

Klubben har vaknat

Med våren och försommaren har tennisklubbens trädgård vaknat till liv. Uteplanerna har vi tagit i besittning sedan en tid tillbaka och det är ljuvligt att spela ute i 20:e gradig värme redan runt 9-tiden på morgonen. I fredagsmorse spelade jag dubbelmatch, roligt och spännande var det. Nu har andra delar av området också börjat visa sig. Lekplatsen, basketplanen och beachplanen provade vi på i lördags. Och så glassen förstås. Barnen tittade drömmande in mot poolområdet som dock inte ser inbjudande ut ännu. Den 22 maj sägs det att portarna slås upp och jag tror nog att vi kommer infinna oss - om vädret är ok.

Mycket annat kommer också hända i maj. Kalasen duggar tätt, besök från Sverige kommer, diverse utflykter är inplanerade, resor med övernattning likaså, Sportsday på skolan väntar på fredag, picknick med Selmas klass, Internationella skolans sommardag och en del som fortfarande bara ligger på planeringsstadiet...Man kan lugnt säga att vi tar vara och utnyttjar vår sista tid här i Italien...

Selma ÄLSKAR att gunga!


Och att plocka blommor, helst "fuffablommor". (Överblommade maskrosor har detta namn i vår familj. Myntat av Hjalmar då han var liten. Att blåsa ut låter lite "fuff" -därav namnet.)

Hjalmar gillar bollar. Just nu är det att studsa runt och basket som gäller.


Glass i stora lass blir det nog även denna vår och sommar!