Ett mini-pizzabud...

Mitt i allt flyttkaos uppdagades denna bild framför mig när vi höll på att slänga, sortera och småpacka det som flyttfirman inte packar. Vad kan man säga? Hjalmar tar seden dit han kommer och kan snart börja extraknäcka som pizzabud, ett litet sådant men ganska sött!

Kan själv!

Så gör hon då lite motstånd vår lilla Selma, hon som annars mest skrattar och hänger med. Men nu har hon kommit på att det är riktigt, riktigt kul att äta själv och menar att om hon inte får göra det så äter hon inget alls...Visst är det härligt! Vi låter henne kladda och sätter sedan in hela henne med stol och allt i duschen...vilket hon inte alls gillar och detta resulterar i vilda flyktförsök från vår lilla "drama-queen" - för spela ut oss det kan hon verkligen.

Hjalmar har nu bara tre dagar kvar på dagis i Bjärred, vi undrar om han förstår vad som kommer att hända. Han berättar ju gärna för allt och alla att han skall flytta till "talien" och att han skall börja på nytt dagis där barnen pratar engelska. När Hjalmar hör engelska (på bl.a. tv:n) säger han att han inte hör. Vi har frågat om han verkligen inte hör och då svarar han att han hör att de pratar men han hör inte vad de säger...Vi undrar såklart hur det skall gå på nya dagiset...

Tävling

Under lördagskvällen utlyste vi en tävlig för de närvarande, vi jobbar fortfarande på resultatet och återkommer snarast med vem som är de lyckliga vinnarna...

Oj, vad roligt men oxå jobbigt...

Helgen kröntes med en liten fest. Oroligt satt jag och Seb hela lördagen framför hemsidorna som tillhör dmi och smhi för att se om vår förhoppning om att kunna sitta ute i partytälten skulle slå in. 1 h innan festdags kom regndropparna men Sebs underbara soldans (tyvärr inte förevigad - jag vet att många skulle velat se den...) avskräckte och kvällen blev hellyckad, om man bortser från ett gäng väldigt envisa myggor...

Det var ett bra tag sedan vi familjeföräldrar var delaktiga i en fest så långt in på morgonkvisten (sista gästerna, H och S, lämnade inte förrän femsnåret...) och följderna blev som de blev. Det var helt sant värt det då fast vi skall villigt erkänna att vi gav det en och annan eftertanke under söndagen - tur att det inte händer allt för ofta numera...

Iallafall, TACK alla för en kulig kväll tillsammans och TACK alla för presenterna! Sträck på er och påpeka för er själva att ni är riktigt braiga vänner! Det tycker vi iallafall.

Eftersom vi själva, som vanligt var dåliga med att föreviga tillställningen, hoppas vi på att ni andra som filmade och fotade ger oss del i ert resultat!

Aldrig mera Blocket...

Efter att ha städat ut förråd, vind och garderober insåg jag att vi hade massor av bebissaker som mest var i vägen. Jag skrev ihop annonser och la in på Blocket.se och tänkte att det här skulle gå snabbt...men vilket jobb...Jag hade satt ihop ett paket men de flesta som svarade ville bara köpa en sak här och en sak där och ingen av dem bodde i närheten utan allt skulle skickas via posten eller på annat sätt (för att få det billigare...) Vilket heltidsjobb jag hade innan min goda vän S dök upp som en räddande ängel och påminde mig om att hon själv skulle ha barn i december och därför kunde tänka sig att köpa vår vagn...Oj, vad det underlättade...Till nästa gång (om det blir någon) skall jag skriva att sakerna hämtas hemma eller har någon van annonserare på Blocket ett annat tips? Ett tag var jag riktigt sugen på att bara köra till tippen och slänga vagn, babysitter, babyskydd, babybjörn m.m, men visst hade det varit onödigt - det förstod ju t.o.m. jag.

Tillfällena som gör det lilla extra...

Hjalmar, Selma och goa lille V leker medans föräldrarna äter...

Oftast tänker man inte på det men i vår situation så gör man det...alltid...tänker på de tillfällena och stunderna som man verkligen kommer att sakna när de inte längre är givna...Som idag när en av mina absolut äldsta och dessutom närmsta vänner E, med familj, kom på besök. Tänker inte på det allt för ofta då vi har bott på olika orter de senaste åren, men när vi ses kommer jag (och familjen) på hur trevligt och enkelt allting är när vi är tillsammans och då kommer jag också på att jag alltid saknar dig var jag och du än bor. Det finns fler stunder denna sommar som givit extra goda minnen inför flytten, självklart alla stunder men våra närmsta familjer (bla. Bakken med syskonen Lindström, lunch i Väggarp, korvgrillning i nya stugan eller en lugn och stilla kväll i Simrishamn)...för närmast är ju alltid familjen. Förutom familjen minns vi den självklara och alltid fantastiska midsommarfesten hos familjen B (i år dock ständigt avbruten av x antal mördarsniglar som skulle fångas...), en övernattning av familjen T i Ystad, kräftskiva i Lödde hos familjen L samordnad med vännen J och alla de vänner som var där och inte att förglömma 3 underbara dagar (för mig Nina) men syster och kompis E i Stockholm vilket Sebastian kompenserade med en sen kväll på stan med kompisarna N & D (jag har massor att ta igen...så ingen behöver kommentera denna aningen ojämna uppdelningen.) Till dessa tillfällena bör tilläggas de tillfällena som komma skall (de ser vi fram emot)...och alla de tillfällena som på grund av olika orsaker aldrig blir av...tyvärr...Och inte att förglömma de tillfällena som vi hoppas kunna dela med våra nära och kära i Italien!