Tredje försöket hos Carbinieri.

Lördagmorgon åkte Seb, Selma och jag åter igen till Carbinieri för att anmäla bilinbrottet. (Hjalmar var hemma med faster C och kusin M). Förberedda till tänderna med bildokument och båda två på plats så trodde vi att det lätt skulle fixas. Det gjorde det också men först försökte polismannen få oss att åka till en annan carbinieristation då platsen för brottet inte ligger i den kommun som vi bor i. Vet inte hur eller vad Seb sa för att få honom att ändra sig...kan ev. också ha varit ett leende från "Selma la blonda". Iallafall fick vi komma in i ett rum och göra vår anmälan. Jag hade förberett mig på vad jag skulle säga då vi fått veta att jag ju var tvungen att vara med eftersom jag är den som utsatts för brottet. Tror någon att han ställde en enda fråga till mig? Nej, njet, nada, non! Behövde inte ens legitimera mig, jag var helt ointressant! Seb skötte snacket och Selma charmerade och fick poliserna att hämta både papper och pennor för henne att leka med, dessutom lovade de henne ett jobb som sekreterare i framtiden...

Vi hade hört av många att Carbinieri var slöa, otrevligt och gärna försökte flytta över ev. jobb till andra stationer...Mycket av det stämmer men vi tyckte nog, i det stora hela, att de iallafall var trevliga. Det känns skönt då det, tyvärr, kanske händer att vi måste besöka dem igen! Vi hoppas såklart att vi slipper!

Fredag igen!

                                                                           Hjalmar jagar såpbubblor i parken.

Det har varit en vecka som vi kommer att minnas med aningen negativa ögon p.g.a. bilinbrott i onsdags. Mycket är fixat bl.a. har vi har bytt lås i hela huset, lagat rutan på bilen och försökt anmäla det hela till carbinieri (den delen av poliskåren i Italien som sysslar med denna sortens brott/problem). Anmälan har dock ej gått så bra, jag har varit där och trots goda språkansträgningar från både polisman och mig så gick det inte för oss att förstå varandra. Dessutom var jag tvungen att ha med mig bildokumenten, så senare på kvällen åkte Seb dit men kom hem lika fort igen då vi var tvungna att vara där båda - eftersom Seb äger bilen men det var jag som blev utsatt för brottet. Vi gör ett nytt försök imorgon!

Lite roligt har dock hänt i veckan. Hjalmar har varit på 4-års hos en pojke på dagis. Det var väldigt annorlunda mot ett svenskt barnkalas: full buffé med vuxenmat, barnens buffé bestod av godis, kakor och chips, det fanns en entertainer till barnen (35 st) som talade italienska - vilket ungefär hälften av barnen förstod. Tyvärr ingen vidare kalasstämning enligt mig. Kalaset tog plats i en by som heter Castellventro och den kan verkligen vara värd ett besök och det hela blev ju inte sämre av att huset som kalaset tog plats i verkligen var något ut över det vanliga...De andra mammorna var uppklädda till tänderna med galaklänningar och diamanter och där stod jag i mina jeans, hade det varit nyårsfest eller bal på slottet hade jag kunnat förstå...Nåja, Hjalmar var helnöjd och det var ju huvudsaken (och jag gillade maten)!

Idag har jag dessutom hittat Luciano Pavarottis grav. Det kändes stort på något sätt. Bilden av honom på gravstenen spred värme och jag började le ordentligt där jag stod på den katolska kyrkogården i Montale. Tyvärr har jag inga bilder då den "enkla" digitalkameran låg i väskan som någon annan nu "äger" eller slängt bort...jag lovar att återkomma!

Idag har jag dessutom varit på shoppingrunda med Å, en av mammorna som tar hand om mig och visar mig runt. Alltid lika trevligt! Nu sitter vi och väntar på besök från Sverige (barnens faster + son) och det skall bli riktigt roligt.

                         Selma...vad finns det att säga...ännu en som anser sig bestämma i vårt hus...och detta trots sin ringa ålder...

Äntligen måndag...

...så kan det faktiskt kännas när man vet att det är den dagen som Svensk damtidning dimper ner i den italienska brevlådan (tack för den avskedspresenten...säger Seb) och man kan ta några extra saltlakrits (tack för den avskedspresenten...säger Nina) och ja, njuter är väl fel ord men vi har det rätt gott iallafall.

                                               Fiat 500, mer italienskt kan det knappast bli...

Sirmione

Sirmione är en liten by som ligger vid Gardasjöns södra del. Dit körde vi i lördags (ca. 1 h) och det var det verkligen värt. Vår tanke var från början att åka till Gardasjöns norra del men med tanke på Selmas lite sämre nattrutiner (efter sjukdom) som det just nu arbetas hårt med så bestämde vi oss för att sova hemma. Klokt beslut visade det sig då rutinerna redan blivit bättre efter endast 3 nätter…och det ger oss i framtiden bara en ny anledning att besöka Gardasjön igen – och det gör vi mer än gärna.

Sirmione påminner om en liten, liten sjörövarstad (enligt Hjalmar, som refererar till Pippi på de sju haven). Man går över en liten bro och in genom borgens öppning (enda vägen in) och där inne är små gränder som är fyllda av restauranger, caféer, hotell, affärer, små stränder och promenadstråk. Det var nästan lite overkligt faktiskt. Det var dyrt (men inte jättedyrt), oerhört vacker och massor av människor. Att gå runt ön tar, uppskattningsvis, 10-15 min. Om man inte har en ettåring som skall gå själv och en treåring som tjatar om att bada, vi vände och gick tillbaka in i gränderna igen för att leta sjörövare…

                                                                         Ingången till sjörövarstaden Sirmione

                                                                          Ovan: Promenadstråk genom staden.

                                                         Nedan: Bra gränd att leta efter sjörövare i eller gömma sig för dem i.


                                                        Ville mest visa den vackert blommande Bouganvillean...i oktober...

Runt Gardasjön är det mycket utländska turister men även massor av inhemska, oktobermånad är ju ingen direkt semestermånad så vi undrar hur mycket folk det kan rymma i denna lilla stad.

Idag, söndag, har vi fixat lite. Trappgrind, hyllor, tavlor m.m. och självklart en härlig cykeltur till olika lekplatser runt om i Formigine och glass på Ciao! (bästa ”glasserian” i stan…än så länge…!)

Äntligen idag...

Idag var en stor dag för mig, jag har lyckats baka pannkakor för första gången! (Sorgligt, jag vet.) Jag bakade dem på fullkornsmjöl och dem gick verkligen hem hos Hjalmar…vilket inte kändes lika sorgligt. Selma däremot vägrade, vet inte om det beror på att hon inte fick ta del av sylten och kanske var det den som gjorde dem ätliga för Hjalmar...

Dessutom har jag idag kört om en Ferrari…Det är det minsann inte många som gör, iallafall inte med en Volvo. Ferrarin kom i vild karriär på en korsande gata till min färdväg, väntade inte till jag kört igenom korsningen utan susade ut framför mig och iväg såklart…lite längre fram verkade den fått något sorts problem och rullade sakta fram. Jag kom ifatt och var bara tvungen att köra om och gasa lite…det kändes rätt så bra. Har äntligen lyckats fånga "vin-skörden" på bild, den kan man nästan cykla om...

Igår var Seb och spelade innebandy med några arbetskamrater. En av dessa skall gifta sig i februari. Bröllopet är på Kreta med 600 gäster och vi är inbjudna…Hoppas verkligen vi kommer iväg, det kan nog bli en upplevelse för livet…Även barnen är medbjudna men om de inte varit det hade de ju inte varit svårt att "gömma" dem bland bröllopsgästerna...

Annars inte mycket nytt under Italiens sol, som fortfarande värmer lite lagom. Idag runt 22 grader varmt eller skall man numera säga kallt? Mamman i grannhuset hade dunväst på sig på lekplatsen, jag (som visserligen bara var ute med soporna) gick i linne...inte undrar på att de tycker vi är lite annorlunda vi från norr.

Dinner for two...

Det var väl det vi hade tänkt oss denna dag då Sebastian avslutade livet som 37-åring och entrade 38-års livet! Jo, men visst! Så klart blev det bra ändå och oerhört gott. Vi har hittat en restaurang där vi köper pasta med oss hem och deras tagliatelle med Karl-Johan-svamp är fantastisk - så i dag blev det "hämt-pasta" och rött vin medan Hjalmar lekte med sina bilar och sitt nya garage (som vi byggde av kartonger tidigare...riktigt fint om jag får säga det själv) och Selma sov. De hade ju redan haft sin "dinner for two".

                              Hjalmar och Selma leker ihop, "Dinner for two", och Selma har samlat ihop sina "vänner" för gruppfoto.

                                                Grattis pappa och grattis min Sebastian!

Fredag

Snart är även denna arbetsvecka slut (för Seb då) och vi kan kryssa för vår 5:e vecka här i Italien. Semesterkänslan finns kvar men vardagen kryper närmare och det är skönt att hitta sina rutiner. Hjalmar verkar trivas bättre och bättre på nya dagiset och enligt fröknarna leker han med många av barnen, inte bara de som pratar svenska. Tidigare i veckan blev vi hembjudna till en av Hjalmars dagiskompisar en stund och det var verkligen roligt. Hjalmar och hans kompis lekte jättebra medan Selma och kompisens lillebror mest smygtittade på varandra. Det är alltid festligt att vara med och se när barnen leker och i detta fall även att se hur de konverserar med varandra. Pojken Hjalmar lekte med har svensk pappa och libanesisk mamma. Familjen pratar engelska hemma men pappan pratar även svenska med sönerna och mamman franska och arabiska...Så Hjalmar pratar svenska med K och K svarar på engelska, detta verkar fungerar för leken flöt på utan några incidenter. Hjalmars englska ordförråd har utökats lite bl.a. med ord som: "car" och "dog", dessutom säger han inte spindelmannen mer utan "Spiderman".

I början av veckan var Seb på konferans/team-bildning 3 dagar vid Gardasjön. Han meddelade att platsen var magnifik och att vi borde åka dit på weekend-resa snarast. Gärna för mig och nästa helgs utflykt är därmed bokad! Vid Gardasjön hade de fått prova på att cykla mountainbike i bergen, en jobbigt men häftig upplevelse enligt Seb. Under Sebs dagar (och nätter) vid Gardasjön var det dags för oss andra att tillbringa vår första natt ensamma i nya huset i nya landet...det gick bra. Och Sebs första ensamma nätter på lyxhotell sedan flytten till Italien förflöt även de utan några problem.
               "Lånade" bilder (säkert olagligt!) från nätet, hoppas kunna visa egna bilder eftr vår weekend vid Gardasjön nästa vecka!

När Seb kom hem var det dags för mig att lämna hemmet och följa med några av de andra mammorna till Modena på "ladeis night out". Det var trevligt men framförallt facinerande att sitta med mammor från alla världens hörn (bl.a. Indien, Korea, Holland, Usa, Tyskland, Frankrike, Libanon, England och Sverige förstås) och diskutera och utbyta kunskaper och erfarenheter. All konversation sker på engelska så det är bara att bita ihop och plocka fram sina gamla kunskaper...Italienskan är det dock sämre med, men jag gör mina försök och igår shoppade jag (helt på egen hand) ett par nya jeans bara genom att prata italienska...Stolt men svettig lämnade jag butiken med precis det jag var ute efter...butiksbiträdet meddelade mig att min italienska var "bravissiomo" och att jag talade "perfect" men om det tvistar nog de lärde än...

När vi pratar med någon i Sverige så undrar de alltid hur vädret är och jag kan därför meddela att vi idag har runt 22 grader varmt, sol och lite vind. Träden har börjat gulna och bladen börjat falla till marken samtidigt som rosorna blommar för fullt i trädgården.

Trevlig helg familj och vänner!