3 år med vår Lucia

Man vet att tiden ständligt rullar på och i samband med att man tittar på gamla foton får man det ännu starkare konstaterat. Svart på vitt liksom, fastän korten numera är i färg...

I år var det 4:e gången Selma firade Lucia. Första gången var hon bara jätteliten och nerklämd i vagnen. Men de tre senaste åren har vi försökt fota henne i Luciadräkt. Hon har växt men lucialinnet är detsamma. Nästa år blir det nog att köpa nytt.

2007

2008

2009

Igår firade vi Lucia med ett gäng svenska familjer. Det var ett dignade gottebord, god glögg och, som vanligt, bästa tänkbara sällskap. Dessutom överraskning i form av luciatåg med tre av papporna/männen och två snälla barn som höll uppe sången. Stämningshöjande och skrattframkallande i en härlig blandning. Bara att tacka.

Winter Fair

Selma i pysseltagen. Vi gjorde smällkaramell och apelsin med nejlikor.

Selma håller sig gärna till de större flickorna, speciellt E. Här klara för uppträde med "Tomtarnas julafton/Midnatt råder".

Årets Winter Fair (julfest på skolan) är över. Det var en lyckad fest. Maten var god, sångkvalkaden lyckad och dessutom vann vi lite vin och choklad i lotteriet. Största tillgången är annars den sociala tillvaron. Prata, skatta och umgås med goa vuxna och barn. För oss var det den tredje gången vi var med på skolans julfest och igår, efter julfesten, funderade vi över vilken skillnad det är sedan första gången vi var där. Då var vi riktiga rookies, just nedflyttade, nu är vi gamla i gamet. Pensionärer nästan. Likaså barnen, då var de osäkra och näst in till utan språk att kommunicera med. Nu är de ganska självgående och orädda. Då var Selma 1, nu är hon 3. Hjalmar var 3 då och är nu 5. Såklart är det skillnad, bara jätteroligt att få den så konstaterad. Nästan bildligt liksom. Med lite sorg i hjärtat insåg vi sedan att detta var vår sista Winter Fair på ISM i Modena. Det bränner lite bakom ögonlocken, med än finns det mycket kvar som skall upplevas här innan hemflytt och sedan ser vi fram emot nya de kapiteln i livet som kommer. Och minnen samlar vi städigt på hög.

Hjalmar, vår fotbollskille, höll sig mest ute på skolgården och spelade fotboll eller hade strafftävling. Alla som vill kan och får vara med. Elever från Grade 1 till Grade 9 spelar och leker tillsammans. Härligt!

Späckat schema

Lekplatsen just utanför vårt hotell i Selva.

Idag öppnade skolan igen efter lovdagar mån- och tisdag. Det har varit härliga och välförtjänta familjedagar. Nu är det fullspäckat schema som gäller. Härligt det med, till en viss gräns, så vi håller oss på "rätt" sida den gränsen. Försöker iallafall.

Vi började igår med Glühwein och Pictionary-eftermiddag tillsammans med fam. A hemma hos familjen L. Barnen lekte och vi vuxna drack gott glühwein samtidigt som vi spelade pictionay, damer mot herrar. Väldigt mycket skratt.

Så, vad är det som gäller från och med idag då? Idag måste många av de sista julklapparna inhandlas, i eftermiddag ser vi fram emot lek med kompisarna N och W. Imorgon är det jobbdag för mig på skolan, efter jobbet blir det hejdå-lunch för härlig familj som flyttar. Att goa familjer härifrån flyttar är verkligen en jobbig del i detta livet. På kvällen har vi utvecklingsamtal med Selmas fröken. Spännande. Fredag är det dags att åter spela lite tennis, riktigt länge sedan senast. Evenuella sista-minuten klappar finns det tid för här också. Efter skolan är det kombinerad playdate och bakning inför skolans julfest som infaller på lördagen. Lördag-ISM Winterfair. Heldag på skolan med internationell buffé, lotteri, internationell julsångskavalkad, pyssel, lek och flera avsked att ta. Söndagen kommer att vikas åt luciafirande med andra svenska familjer och på måndagen bjuder Seb´s jobb på hejdundrande julfest.

Sen är det dags att förbereda hemresan.

Hjalmar in action

Först med mamma i liften...

..sedan själv...det var verkligen STORT för Hjalmar. Stolt kille.

Full fart nedför...

...vill helst inte ploga, bara susa fram...

...och väl nere ekade ropen: Igen, Again, Ancora...så tog vi liften upp igen...och igen och igen...

Selva val Gardena...igen...

Nu är vi åter hemma efter en underbar helg i Selva val Gardena. Detta stället är verkligen en guldklimp för oss. Det är sådan avkoppling att komma iväg några dagar, bort från alla vardagliga "måsten". Körde upp fredag lunch, kom hem idag måndag eftermiddag. Ganska lagom, fastän jag (och resten) egentligen kunnat stanna några dagar till. Vill redan tillbaka, spånar och planerar...

Hjalmar och jag har åkt skidor. Seb och Selma har åkt pulka och lekt på lekplatsen. Hjalle fick blodad tand. Vågade och ville gärna åka liften själv och vips var det "a piece of cake". Hjalmar är duktig på skidor, svänger fint och följdsamt men har problem med att bromsa/ploga. Vill hellre stoppsladda, självklart coolare. Nåja, efter lite tjat och gnat och pedagogisk (?) undervisning i pisten satt plogen. Nästa gång, när det nu blir, blir det skidskola för Hjalmar, samtidigt som jag skall dra upp Selma i backen...Önska oss lycka till!

Selma i pulkan.

Förutom skidåkningen var höjdpunken en ishockeymatch som vi lyckades beskåda. Mellan Gardena och hittills (och för alltid) okänt lag. Fest i hallen kan jag säga. Trummor och hejarrop. Hjalmar var trollbunden, Selma åt chips. Allas intressen måste ju tillgodoses.

Det kommer bilder. I mängder. Massor.

Utsikt från vår lägenhet mot barnbacken.

Bullbilder

Mums, mums, mums, mums, mums!

Lussebullar är gott!

Stackars mormor som, pga glutenallergi, fick nöja sig med att lukta och titta på medan vi andra åt!

Nu är mormor på väg hem till Sverige igen. Tack för mysigt besök!

December

Vår gran är redan färdigklädd.

Hjalmars favorit julpynt i granen...

...och Selmas.

Redan december. Oj. Mindre än tre veckor tills dess att vi åker till Sverige för jul- och nyårsfirande. Oj, igen. Det känns, som vanligt, inte som december. Inte som att julen är i antågande. Igen snö och inte kallt. Sol och skönt ute men inne har vi jobbat på julstämmningen och då kvällen kommer och mörknet faller infinner sig faktiskt lite julmys.

Idag skall vi äta tupp. Helstekt tupp. Det hör verkligen inte till vanligheterna. I söndags hade "vår" supermarket öppet, vilket inte heller hör till vanligheterna. Jag körde dit för det var något vi saknade. Jag handlade, betalade och sedan skickades min påse och mitt kvitto vidare till en tjej i dörröppnigen. Hon tittade på mitt kvitto och vips låg det en hel liten tupp (gallina) i påsen. Jag såg nog lagom förvånad ut. -Omaggio, sa flickan. Gåva. Chockad visste jag inte vad jg skulle säga. Jag tog påsen, sa tack och adjö och tackade min lyckliga stjärna att mormor är på besök. Hon kan nämligen laga tupp hon, annars hade grannen fått den eller hade den med stor sannolikhet åkt i soporna...Sorgligt av många olika anledningar, jag vet.