Skåne i vinterskrud

Vi kom väl fram till Sverige och nu "jobbar" vi hårt för att hinna med så mycket som möjligt på vår juletid här. Tiden går verkligen fort.

Det har snöat, massor. Vi håller tummarna för en vit jul. Idag varnade de för mer snö och nu har den börjat falla. Min föhoppning var att visa lite härliga vinterbilder men det fungerade inte riktigt nu. Kanske senare.

Så,

till er alla från oss alla...

En Riktigt God Jul & Ett Gott Nytt 2010

Smart?

I bilen på väg till skolan för att lämna julklappar lyssnar vi som vanligt (?) på Bamse. Signaturmelodin går på repeat. Barnen sjunger med för allt vad tygeln håller. Efter ett tag ändrar de (Selmas anvarsområde) texten och, som vanligt, smyger det in sig ganska många fis och en del ord i samma kaliber. Jag ber barnen sjunga som texen är, inga fisar eller annat, för då stänger jag av skivan...

Glad fortsättning i bilen:

Selma: -Inte fisen, världens bästa fisen men han tycker inte om en fis...(lång fortsättning med härlig kulmen...)
Jag: -Selma, jag bad ju dig att inte sjunga om fisar och dylikt.
Selma: -Ja, men jag sjöng ju INTE fisen...

Så rätt, så rätt...Det var det där pedagogiska med att inte använda ordet inte...

Sverige nästa

Minsann. Idag åker vi till Sverige. Vi längtar efter familj, vänner, julmys och nyårsfirande. Har hört och sett att det kan komma bli en vit jul, det var längesedan...Håller tummarna för vit natur men gärna snöfria vägar då vi kommer köra mycket bil under Sverigevistelsen, Tour de Skåne skulle man kunna kalla det...

Men det är mycket kvar att fixa innan taxin kommer och flyget lyfter. Allt som jag skulle fixat igår blev tyvärr bortprioriterat då Hjalmar skrämde oss rejält genom att svimma av på skolan och sedan klaga på magont, färgas grå, svettas, skrika och nästan svimma av igen. Igår fick vi därför tillbringa eftermiddagen på Policlinico (barnsjukhuset) i Modena. Tja, väl där var Hjalmar tillbaka till sitt vanliga jag, väl hemma igen (med medicin) och efter middagen friskförklarade Hjalmar sig själv...När barnen somnat njöt Seb och jag av glögg och pepparkakor med mögelost. Det var skönt och behövligt efter att vi varit ganska oroliga men packningen blev lidande. Vi är hemma idag så nu måste vi vara effektiva. Men måste till skolan och lämna julklappar till lärarna och säga hejdå till en av Hjalmars (och Selmas) favoritlärare som slutar och flyttar lååångt bort.

Sverige nästa alltså - ikväll somnar vi förhoppningsvis i sängar på svensk mark.

3 år med vår Lucia

Man vet att tiden ständligt rullar på och i samband med att man tittar på gamla foton får man det ännu starkare konstaterat. Svart på vitt liksom, fastän korten numera är i färg...

I år var det 4:e gången Selma firade Lucia. Första gången var hon bara jätteliten och nerklämd i vagnen. Men de tre senaste åren har vi försökt fota henne i Luciadräkt. Hon har växt men lucialinnet är detsamma. Nästa år blir det nog att köpa nytt.

2007

2008

2009

Igår firade vi Lucia med ett gäng svenska familjer. Det var ett dignade gottebord, god glögg och, som vanligt, bästa tänkbara sällskap. Dessutom överraskning i form av luciatåg med tre av papporna/männen och två snälla barn som höll uppe sången. Stämningshöjande och skrattframkallande i en härlig blandning. Bara att tacka.

Winter Fair

Selma i pysseltagen. Vi gjorde smällkaramell och apelsin med nejlikor.

Selma håller sig gärna till de större flickorna, speciellt E. Här klara för uppträde med "Tomtarnas julafton/Midnatt råder".

Årets Winter Fair (julfest på skolan) är över. Det var en lyckad fest. Maten var god, sångkvalkaden lyckad och dessutom vann vi lite vin och choklad i lotteriet. Största tillgången är annars den sociala tillvaron. Prata, skatta och umgås med goa vuxna och barn. För oss var det den tredje gången vi var med på skolans julfest och igår, efter julfesten, funderade vi över vilken skillnad det är sedan första gången vi var där. Då var vi riktiga rookies, just nedflyttade, nu är vi gamla i gamet. Pensionärer nästan. Likaså barnen, då var de osäkra och näst in till utan språk att kommunicera med. Nu är de ganska självgående och orädda. Då var Selma 1, nu är hon 3. Hjalmar var 3 då och är nu 5. Såklart är det skillnad, bara jätteroligt att få den så konstaterad. Nästan bildligt liksom. Med lite sorg i hjärtat insåg vi sedan att detta var vår sista Winter Fair på ISM i Modena. Det bränner lite bakom ögonlocken, med än finns det mycket kvar som skall upplevas här innan hemflytt och sedan ser vi fram emot nya de kapiteln i livet som kommer. Och minnen samlar vi städigt på hög.

Hjalmar, vår fotbollskille, höll sig mest ute på skolgården och spelade fotboll eller hade strafftävling. Alla som vill kan och får vara med. Elever från Grade 1 till Grade 9 spelar och leker tillsammans. Härligt!

Späckat schema

Lekplatsen just utanför vårt hotell i Selva.

Idag öppnade skolan igen efter lovdagar mån- och tisdag. Det har varit härliga och välförtjänta familjedagar. Nu är det fullspäckat schema som gäller. Härligt det med, till en viss gräns, så vi håller oss på "rätt" sida den gränsen. Försöker iallafall.

Vi började igår med Glühwein och Pictionary-eftermiddag tillsammans med fam. A hemma hos familjen L. Barnen lekte och vi vuxna drack gott glühwein samtidigt som vi spelade pictionay, damer mot herrar. Väldigt mycket skratt.

Så, vad är det som gäller från och med idag då? Idag måste många av de sista julklapparna inhandlas, i eftermiddag ser vi fram emot lek med kompisarna N och W. Imorgon är det jobbdag för mig på skolan, efter jobbet blir det hejdå-lunch för härlig familj som flyttar. Att goa familjer härifrån flyttar är verkligen en jobbig del i detta livet. På kvällen har vi utvecklingsamtal med Selmas fröken. Spännande. Fredag är det dags att åter spela lite tennis, riktigt länge sedan senast. Evenuella sista-minuten klappar finns det tid för här också. Efter skolan är det kombinerad playdate och bakning inför skolans julfest som infaller på lördagen. Lördag-ISM Winterfair. Heldag på skolan med internationell buffé, lotteri, internationell julsångskavalkad, pyssel, lek och flera avsked att ta. Söndagen kommer att vikas åt luciafirande med andra svenska familjer och på måndagen bjuder Seb´s jobb på hejdundrande julfest.

Sen är det dags att förbereda hemresan.

Hjalmar in action

Först med mamma i liften...

..sedan själv...det var verkligen STORT för Hjalmar. Stolt kille.

Full fart nedför...

...vill helst inte ploga, bara susa fram...

...och väl nere ekade ropen: Igen, Again, Ancora...så tog vi liften upp igen...och igen och igen...