
Skolavslutningen firade vi tillsammans med familjen H. Alltid lika trevligt. Under tiden som maten tillagades började vi att se på Sverige-England men gav upp i halvtid...det skulle vi uppenbarligen inte gjort. Läste om underbar upphämtning av de svenska killarna innan de föll på mållinjen.


Senare på kvällen var det dags att gå på nytt kalas/fest. Denna gång handlade det om underbara familjen D´s avskedsfest. Mat, vin och dans långt in på natten. Kul, kul, kul...Turligt stannar familjen juli ut så det riktiga avskedet tar vi senare. En sak är dock säker, vi kommer sakna dem massor. Följande konversation utspelade sig i våran bil för ett tag sedan. Hjalmar reder ut det här med saknaden av familjen D´s familjemedlemmar. (Familjen består av mamma, pappa och två flickor (H och S) som är 11 och 9 år gamla).
Hjalmar: Till hösten skall jag börja grade 1
och Selma skall börja kindergarten på min
skola.
Mamma: Ja, det stämmer.
Hjalmar: Stora flickan H skall börja i
grade 6.
Mamma: Nej, det skall hon inte. Efter
sommaren flyttar hon till Sverige.
Hjalmar: Ja, ja, men hon måste ju gå i skolan
i alla fall.
Mamma: Ja, men hon skall gå i skolan i Sverige.
Hon kommer inte att gå på din skola till hösten.
En stunds tystnad följer.
Mamma: Vad tänker du på, Hjalmar?
Hjalmar: Jag kommer att sakna H.
Selma: Och jag gillar S!
Mamma: Och jag kommer att sakna
stora flickornas mamma.
Hjalmar: Då kan ju pappa sakna stora
flickornas pappa, så har alla någon att sakna.
Rättvist skall det vara!