Sverige är fantastiskt

Så var vi då tillbaka i Sverige, på semester. Det är så gott. Vi njuter av att äta all den där maten vi saknat (och godiset). Vi har börjat rundresan bland familj och vänner och det är så kul och mysigt. Första dagarna tillbringades i Simrishamn, vi var vid havet och i skogen. Natur som vi verkligen saknar i Italien. Synd bara att här är lite kallt!

jobb i värmen

Nu är det snart dags att ha allt färdigt inför Sverigeresan. Det har tvättats 5 maskiner idag, vilket är helt ok då tvätten torkar på ca. 1,5 h ute i trädgården. Så under den tiden det tar att köra en maskin torkar föregående i solen osv. Sen har det plockats fram kläder, letats efter regnkläder och gummistövlar och efter väskor att packa i. Helst av allt vill vi komma hem till ett rent och städat hus i augusti också, så det skulle också hinnas med. Dessutom hade ju renbäddade sängar varit härligt. Jobb, jobb, jobb. Pricken över i:et blev då jag vid lunchtid gav mig in på att baka kanelbullar till tågresan...då var det varmt...Runt 40-strecket ute och runt ugnen, ja, varmt är bara förnamnet! Bara tanken på att plocka fram strykjärnet gjorde att jag började smälta och då ansåg jag att resterande uppgifter kunde vänta så jag och barnen gav oss iväg till tennisklubben för ett sista bad innan semestern.

På klubben var det bra uppslutning från de få familjer som är kvar i Italien. Det blev avskedskramar då några familjer lämnar och flyttar hem. Det kommer bli tomt, verkligen tomt utan dem...En av familjerna, D:s, var här på extra avskedsmiddag igår. De har varit i Italien i 3 år och när vi kom ner var det de som hjälpte oss lite extra för att känna oss hemma och klara ut svåra situationer. Nåja, som tur är bor de inte allt för långt ifrån oss hemma i Sverige så vi har ju all möjlighet att fortsätta umgås när vi flyttar hem...om ett år...

Övning ger färdighet

När vi flyttade till Italien började Hjalmar tillsammans med några klasskamrater på "lek och plask"/simskola. Det var ingen hit för Hjalmar, han trivdes inte och hade svårt att tillgodogöra sig lärarens italienska information...

Nu har han dock genom envist tränande, friskt humör och god koordination lärt sig simma på egen hand. Tillgången till tennisklubbens pool har säkerligen påverkat lärandet i positiv riktning. Han simmar inte speciellt långt men tar sig fram några meter, dessutom dyker han handlöst ner i poolen, likväl på det grunda som på det djupa. Häftigt!

Tillbaka hemma

Helgen var riktigt bra. Hotellet var perfekt för vårt mål med resan. Full pension, strandläge, pool och allmänt fräscht och trevligt. Det blev lugnt och avslappnat. Sol, bad, solstol och bok. Just vad vi behövde.

Full pension är väldigt italienskt. Frukosten (prima colazione) är ju oftast ganska torftig. Italienarna nöjer sig gärna med en espresso och en brioche (kaka). Här fanns dock så att vi nordbor klarade oss också; yoghurt, flingor, mackor och fruktbuffé. Lunchen (pranzo) var 2-rätter, en pasta eller risotto och en kött- eller fiskrätt. Till detta fanns grönsaks- (både varm och kall) och salladsbuffé samt frukt- och tårtbuffé till efterrätt. Till middag (cena) var det samma koncept och varje måltid fanns det ett par olika rätter att välja emellan. Alltså, det blev ohyggligt mycket mat. Gott och mättande. Nu är det tvätta och planera och packa inför Sverige som gäller. Snart är vi där!

Uppdatering:

Ikväll efter att Selma somnat sjönk vi ner på varsin pinnstol resp. träpall framför datorn för att kolla om svt.se visade något av intresse. Vi hittade Solens mat-repriser och fann minsann programmet där Bo Hagström besöker fiskarbyn Portonovo söder om Ancona. Vi besökte Portonovo under vår påskresa i april. För er som sett programmet kan jag berätta att den sista restaurangen som visas i programmet, där maten intas på stranden bara en bit från vattenbrynet, är den samma som vi åt vår underbara söndagslunch på. Fortfarande värt varenda öre.

Pussel och fix

Grilla under parasollen...det är svensk sommar...ibland...

Skånes Djurpark får nog ett och annat besök av oss även denna sommar.

Selma i kojan i skogen utanför stugan, "Tillbaka hos trollena", som vi brukar säga...

Folkets Park i Malmö

"Vår" badsjö vid stugan.

(Alla bilder ovan är från förra sommaren.)

Igår, efter en härlig shopping- och middagskväll med Å och A inne i Modena, kom jag och Seb att prata om vår kommande Sverigeresa. Datumen för avfärd och hemkomst känns inte helt bra och därför har det idag pusslats och fixats så nu blir det nog ändring. Snart Sverige alltså! Hurra!

Men först skall vi till havet en sväng. Lite familjemys och avkoppling. Ett nytt ställe för mig och barnen - en gammal goding att återvända till för Seb.

Så som för många andra som skall ut på semestrar är det tvättning, packning och planering som gäller. För helgen i San Benedetto del Tronto är det enkelt men för veckorna i Sverige svårare. Hur är vädret? Hur blir vädret? Sommarkläder är ju självklart men vad behövs när kvällarna kommer, vindarna viner och regnet öser ner? Jacka, gummistövlar, regnkläder, långbyxor, munkjackor? Lika bra att ta med allt som får plats!

Tyvärr har sommarlovet inneburit att min entusiasm för tennis fått stryka på foten. Med barnen hemma och alla tennispartners på resande fot har utvecklingen stagnerat. Tyvärr. Hade ju förhoppning om att spela med kusin Noah under deras besök men vädret tillät det ej, för varmt och fuktigt och då är det inte roligt attt spela. En tenniskamrat skickade över några bilder som visar mig in action på tenniscourten, jag bjuder på en.

Just nu...

Molnen, innan stormen drog in över Gardasjön en av våra kvällar där. Regn, blåst och åska.

Så här glad blir man av en rosa ballong, speciellt om man får den av kusin Noah.

Mor och dotter i poolen på hotellet vid Gardasjön.

Här går allt sin gilla gång. Vi firar semester och sommarlov varje dag (ja, inte Seb då) med sol, bad, glass och lek med kompisar. Det är skönt. Om allt gått lugnt idag är det inget mot helgen, den gick knappast alls. Halsont och förkylning på mamman. Bättre nu och vi tar nya tag.

Om några veckor drar vi mot Sverige på turné. Längtar såååååå mycket. Bland annat efter svenskt kaffe, vårt har nämligen tagit slut. Visst, det italienska kaffet är gott men krångligare att tillaga men framförallt är det inte svenskt. Så som man ibland vill ha det. Längtar efter mycket annat också, ser så fram emot att träffa familjen och vännerna igen. Det är ganska folktomt här i krokarna just nu. Bara ett fåtal familjer kvar och snart lämnar flera för hemresor till Sverige eller runt om i Europa och världen. Turligt finns det några kvar att socialisera med men klart färre.

Bilder som påminner oss om Italien.

Lyckligt ovetande!

Igår var jag ute och firande goaste fröken A som jubilerar i dagarna. Tillsammans med ytterliggare en härlig svenska gav vi oss av till en restaurang uppe i bergen, La Cigala, för att njuta av vuxentid, mat, vin och utsikten. Det gjorde vi! Samtalet bytte ofta inriktningar men en av de saker som vi diskuterade var att det är ganska gott att bo i ett land där man inte helt förstår språket...ibland. I detta fall syftade vi på att det är rätt skönt att inte alltid förstå allt det som grannarna EVENTUELLT säger om en och ens hus, bil och trädgård. Att bilen är skitig, gräset oklippt, trädgården översvämmad av leksaker m.m. Lyckligt ovetande alltså...

Baksidan då? Jo, absolut den finns...verkligen...Igår då syster med familj skulle köras till Bologna var bensinen i bilen nästintill slut. Vi tog vägen förbi närmsta bensinmack men den var stängd. Visst, ibland är de ju det. Vi riktade in oss på nästa...Stängd...Nästa? Stängd. Hmf!? Konstigt, men kanske semestertider, tänke jag men på motorvägen är de ju alltid öppna. Vi körde, bensinen slukades. Vi skulle klara oss fram till flygplatsen och förhoppningsvis tillbaka hem men det känns alltid lite olustigt att köra på ångorna...Väl innan flygplatsen fanns en bensinmack öppen. Nytankad och glad lämnades systerfamiljen av och vi vände hemåt. Idag förstod jag via en blogg jag läser att det var bensinmacksstrejk igår! Det kunde alltså gått ganska illa där ute på motorvägen men som sagt, då man inte förstår allt så är man ibland lyckligt ovetande...

Bildkavalkad

Hjalmar spanar ut över Gardasjön.

Familjebild med två inlånade kusiner.

Gardasjön är sååå vacker man vill bara titta och titta...

Hjalmar, Selma och kusin Leia innan restaurangbesöket.

Selma gillar att bada.

Hjalmar och jag hittade en ödla och hann föreviga den.

Hjalmar, Noah och Leia myser i soffan.

Lunch efter klättringen i Zocca.

Leia klättrar.

Noah spenderar mest tid i poolen...

Sol, vind och vatten...

Bilder från hotellet. Infarten, poolterassen och innergården.

Dagarna flyger iväg och flyter samman då man har sommarlov och gott besök. I fredags var det dags att köra mot Gardasjön för en week-end. Tyvärr var Seb tvungen att vara med på ett möte så avfärden blev framflyttad till eftermiddagen. Vilket nog inte kusin Noah sörjde, det blev ju några fler timmar vid poolen med de nyvunna kompisarna där. Tillslut gav vi oss så iväg och körde mot det rekommdenderade lägenhetshoteller Castello Belvedere i Desenzano. Och det är bara att hålla med, fullt rekommenderat! Lägenheterna ligger i ett gammal slott/italiensk villa. Innergården var vacker, utsikten över Gardasjön magnifik och poolterassen inbjöd till total njutning och fröjd för ögat.

Desenzano del Garda

Helgen utformade sig riktig bra, trots att kusinerna ibland beter sig mer som syskon än som kusiner. Det blir en del "ret och tet". På lördagen tog vi en promenad ner till Desenzanos by, tog ett dopp i sjön och njöt sedan eftermiddagen på poolterassen. Söndagen tog vi en båttur till Sirminone och väl där utforskade vi borgen, strövade runt och åt glass.

Borgen i Sirmione

Utsikt från borgen

Mera utsikt, denna gång med på båt på Gardasjön

Tillbaka i Desenzano fick vi smaka på italiensk parkeringskonst på hög nivå och helgen största missöde...Bilen var ganska väl inklämd. Tre bilar som ej funnit parkeringsfickor hade tagit valet att ställa sig mitt på parkeringen, med en mindre bil hade det inte varit något problem att komma ut men helgen till ära hade vi hyrt en mindre buss. Vi försökte trixa oss ut men istället för att komma loss kom vi fast! Det gick varken att komma fram eller tillbaka. Stucked! Moster Katja tog med sig tre av barnen för att promenera upp till hotellet (bara 10 min men i uppförsbacke och 35 gradig luft är det jobbigt). Seb, jag och Selma fick hjälp en ett ungt italienskt par att ringa Carabinieri (polisen) och Vigili (trafikpolis/bärgningsbil) för att få bort den blockerande bilen. Minuterna gick sakta, jag kokade. Kokade av förbannelse för denna minst sagt, heldumma, parkering av en ursnygg BMW och av värmen...Till slut kom två killar ut från ett hus i närheten, jag hade sett dem titta på oss från balkongen och nu kom de för att hjälpa oss. Samtidigt som de fick nycklarna och började trixa med bilen kom Vigili. Ett, två, tre så var bilen ute med hjälp av italienare som säkert ofta blir inparkerade och dessutom var en och annan bil på parkeringen bötfälld. Vi tackade och bockade och bugande för hjälpen hoppade snabbt in i bilen och mötte upp resterande familj vid poolen. Vilken tur att det finns så många människor som utan fråga bara hjälper en. Tack!

Sitter fast!

Sverige på besök

I måndags kom syster och "storkusinerna" till oss. 10 härliga dagar skall vi ha tillsammans, nu har det snart gått halva tiden. Vi har hunnit med en hel del; sol och bad, klättringspark, lek och bus. Idag kör vi till Desenzano del Garda för att tillbringa helgen vid Gardasjöns kant. På vägen hem hoppas vi på att vädret ger oss tillåtelse att stanna till på ett vattenland som vi passerar. Sen är det bara några korta dagar kvar tills familjen lämna oss och de dagarna kommer med säkerthet tillbringas vid poolen.