Selma och favoriten Franco
Hjalmar och Christiane

Tack för all omtanke kring Hjalmar och alla gratulationer och presenter på min dag.
Hjalmar mår bra men ytterligare läkarundersökningar väntas. Kanske var det en engångsgrej och allt återgår till sitt normala eller kanske kan det bli långa vandringar i sjukhusens korridorer innan allt är utrett. Vi hoppas på det tidigare!
Födelsedagen var, liksom nästan alla andra dagar, bra. Barnen och jag hade en härlig morgon. Vi packade sedan bilen och avnjöt (?) en ovanligt lugn och fridfull lunch på McD innan vi hämtade upp Seb och åter styrde mot Valles.
Väl framme, incheckade och klara gick vi för att hyra skidor och köpa liftkort. Selmas lycka var total då favoritskidläraren Franco dök upp och efter att han kastat två blickar på vår blonda flicka sken han igenkännande upp och sa: -Selma! Sen utbröt kramkalas.
Hotellet (Moarhof) var kanon. Fina rum, stort lekrum, pool och nära både snowparken och barnbacken. Hjalmar stortrivdes på hotellet och skapade nya bekantskaper. Vid bordet bredvid vårt i restaurangen på hotellet satt en italiensk familj. Sonen, Eduardo och Hjalmar blev kompisar. Trots att språket mellan dem var tämligen skralt höll fotbollskort, Nintendo, tuschpennor, ritpapper och lekrummet dem ständigt sysselsatta. Hela tiden tätt ihop, väldigt glada och nöjda.
Skidlektionerna var utmärkta. Hjalmar började så smått parallellsvänga, tog två åk i röd pist och en sväng på en skogsväg. Tack till Christiane. Selmas glädje gick nästan att ta på de stunder hon fick tillbringa med Franco. Skidåkningen gick framåt och de tog några rundor i knappliften och den blåa backen.
På torsdagen sken solen, på fredagen föll det blötsnö och på lördagen begav vi oss åter hem. Nöjda men lite sorgsna. Iallafall jag och Selma. Jag, då jag verkligen ÄLSKAR bergen, Selma då hon uppenbarligen saknar sin Franco. Han är nog hennes första kärlek på något sätt. Väl hemma satte den unga damen till och med ord på denna saknad. Jag frågade om hon saknade Franco. Det gjorde hon. Hur känns det? undrade jag. -Det gör ont i magen...när jag tänker på honom, svarade hon. Sötaste vännen!
Nu väntar vi på våren, men än får skidkläderna ligga framme. Nästa helg väntar en favorit i repris då ISM har skridskoåkning i Fanano på agendan.