Volterra

På skärtorsdagen körde vi, och uppenbarligen en hel del andra, söderut i Italien mot Toscana. Vårt mål var den omtalade, välbevarade, alabasterkända, etruskiska staden Volterra. Det var tät trafik men, vad som gick att utläsa av registreringsskyltarna, var det inte bara turister utan även många italienare som var på väg hem (eller bort) över påsken. Just innan Florens blev vi stillastående inne i en tunnel (utan att se ingång eller utgång) i 30 min. Jag fick verkligen skärpa till mig för att inte få panik. Det var obehagligt, usch!

Väl framme i Volterra fann vi snabbt vårt boende, Hotel Villa Rioddi. Klart godkänt men som under sommaren säkerligen höjs då poolen och terrassen kommer mer till användning. Väl framme väntade vi in vårt resesällskap, Familjen H. De hade kommit iväg lite senare än oss och tyvärr var inte heller de förskonade från den täta trafiken.

Fredagen spenderades i Volterra. Det var ganska kallt och det kom kyliga vindar. Vi valde att promenera från hotellet upp till staden. En ganska lång promenad, på ca. 20 min. Underbara barn höll dock modet och energin uppe både på dit- och hemvägen. Då gläds man. På kvällen tog vi bussen upp till byn för att äta middag. Bussturen uppskattades ovanligt högt av barnen. De är ibland otroligt lätta att tillfredsställa.

Påskafton firade vi på italienskt vis med äkta italiensk lunch på agriturismo/lantgård. 4 rätter underbar mat. Lantgården låg i vackert böljande landskap en bit utanför Volterra. Solen sken och värmde upp oss. Efter lunch och lek körde vi mot San Gimingiano för att provsmaka vin och göra lite inköp av detsamma. Vi hoppas vi gjorde goda köp. På kvällen stannade vi utanför staden och åt pizza, kanske borde vi åkt upp till Volterra och tittat på påskprocessionen som pågick under delar av kvällen och natten men inte denna gång.

Hjalmar och kompisen W har verkligen lekt så fort de fått möjlighet. Konstant lek utan att bråka eller tröttna. De är goa kompisar dessa killar. Selma och lillebrodern N har är inte lika självgående i sin lek. Men så är de ju också lite mindre.

Väl hemma då barnen somnat för kvällen konstaterades att påsken varit lyckad trots att vädret kunde varit bättre men knappast sällskapet. Hjalmar och Selmas humör kunde också varit lite gladare ibland, det är ett envist retandes och kivandes dem emellan. Hon retas och tjuvnyps för att sedan ta på sig "stackars lillasyster-rollen" då Hjalmar fått nog. Han har delvis, tyvärr, lämnat 5-åringens härliga lugn för att ge sig in i en envis, trist och tråkig 6-års trots.