IKEA i Italien...

...är precis som IKEA i Sverige. Massor av folk, mycket är slutsålt, lite stökigt men vansinnigt trevligt och inspirerande. Vi åkte tidigt denna söndagsmorgon och var på plats 15 minuter efter öppning. Redan då var det halvfullt på parkeringen och fullt i butiken. Vi som trodde att italienarna valde familjen före IKEA en söndag. Detta trodde vi tills vi kom på att IKEA är en av väldigt få butiker som har öppet på söndagar. Så om det var fullt när vi kom så vet vi nu hur fullt det verkligen kan bli…Dessutom blir det ofta kaos när många italienare samlas på ett och samma ställe…visserligen ett trivsamt kaos men ändå kaos…

Italien är annorlunda, vi tänkte äta lunch på IKEA och hade lovat Hjalmar köttbullar. Glada och hungriga begav vi oss till restaurangen runt 11,20, men då var där såklart inte öppet än - italienarna har verkligen senare vanor än vi.

Vi fick dock handlat (och senare ätit på annan restaurang) och bilen var knökfull på vägen hem. Ikväll har vi njutit av underbar glass från vårt nya favvo-glasställe…Så om ni kommer hit skall ni få prova…kan nästan lova att bara glassen kan vara värt ett besök…

Hösten börjar komma

Även när man bor utomlands och på många sätt har ett "lyxliv" så infinner sig vardagen ganska snabbt. För min del handlar det mycket om att hämta och lämna Hjalmar på dagis. Om man då har besök (för tillfället mormor och tidigare farmor/farfar) så underlättar det genom att Selma inte måste åka med i bilen varje gång. Hon tycker såklart att det är roligare att utforska världen på egen hand i trädgården eller på sitt rum istället för att åka bil. Trist att besökarna någon gång måste åka hem, men gör de inte det så kan de ju inte komma tillbaka...

Mormor kom med gardiner, dukar m.m som vi beställt så snart känns huset ännu mera hemtrevligt än det var från början. Vårt problem nu är att vi inte har så många lampor och höstmörkret har börjat smyga sig på under kvällarna. Morgondagens projekt blir därför att åka till IKEA för att köpa nya lampor. Återkommer med vårt intryck av IKEA i Italien. I Sverige är IKEA ett av de bästa ställena jag vet - om man bara är där när det är lugnt...

Idag har vi haft ett härligt höstväder, hög och frisk luft och mitt på dagen hade vi nog runt 25 grader. Tidigare i veckan kändes det nästan som om vi var hemma i Skåne, det regnade nästan en hel dag och var helt mulet. Det var visserligen mysigt men vi var ändå glada att värmen och solen kom tillbaka innan det blir höst på riktigt.

Rimini

Söndag och utflykt. Idag valde vi att ta sista chansen för sol och bad och styrde bilen mot Rimini. Privat känns det som om Rimini (centrum, staden och hotellen) upplevt sina glansdagar och myskänslan kändes som bortblåst men stranden var gigantisk och väldans fin. Så här i september var den dessutom, med italienska mått mätt, i stort sett folktom. Resan till Rimini tog ca. 2h enkel väg (skulle gått fortare om det inte vore för italienarnas enorma glädje för vägarbeten...) Väl framme åt vi lunch på en strandrestaurang, byggde sandslott och badade. Det var härligt, lagom varmt (26-28 gr i luften) och kanske 20 grader i vattnet. Det måste ju erkännas att det än så länge känns som om vi är här på semester. Hjalmar var i extas och sprang runt, runt på stranden och badade i nästan 2 h. Väl tillbaka i Formigine promenerade vi ner till centrum och tog del i festivalen som pågår hela september. Med andra ord - en härlig söndag!

                                                                        Formigine centrum.

Imorgon kommer mormor på besök till oss. Det ser vi fram emot. Farmor och farfar har redan varit här på besök och senare under hösten ser vi fram emot nya gäster hos oss.

Selma 1 år

Otroligt vad tiden går fort, idag är det Selmas ett-års dag. Det är verkligen en explosionsartad utvecklig som de som liven genomgår under sitt första levnadsår.

                                        Selma några timmar gammal, fridfullt sovande.

                                                  Selma 1 år och full av bus.

Dagen var fram tills dess att Seb kom hem från jobbet ganska vanlig. Barnen väcktes runt 8-snåret för att bli klara för avfärd till dagis runt 8,20. Det är en stor skillnad på barnens sovvanor här mot i Sverige, visserligen kommer de i säng lite senare men sover desto längre. Jag tror det beror på de totalt mörkläggande jalusinerna som täcker våra fönster. När vi lämnat Hjalmar på dagis åkte jag och Selma till stormarknaden för att handla inför helgen. Att vara ute bland människor med Selma gör att allt tar lite längre tid, nästan alla skall nämligen titta och prata med denna exotiska blondin. Gulligt men svårt när vi inte förstår språket så väl...När vi senare hämtat Hjalmar och Selma tog sin eftermiddagslur passade jag och Hjalmar på att baka en kaka/tårta till Selma som vi sedan avnjöt med kaffe och saft i trädgården när Seb kom hem. Samtidigt passade Hjalmar på, omhändertagande storebror som han är, att hjälpa Selma att öppna hennes presenter.

                                      Hjalmar hjälper mig att baka Selmas tårta.



                                                      På vår uteplats väntar barnen på tårta och presentöppning. 

Senare avnjöt vi en god middag med gott vin. Under middagen överraskade Hjalmar oss med att läsa en ramsa på engelska där han samtidigt räknade till sju - även det på engelska. Full utveckling även på den fronten alltså.

Selma tackar för alla presenter, kort, telefonsamtal, mail, hälsningar och tankar på sin stora dag. Nu skall vi fira helg vilket innebär familjetid, utflykter och säkert ett besök nere i centrum där den lokala festivalen fortfarande pågår.

Engelska och typisk svensk

Nu har Hjalmar varit på sitt nya dagis i två veckor, att börja på nytt dagis har varit ömsom vin, ömsom vatten. Vissa dagar vill han hellre stanna hemma hos mig och Selma medan han andra dagar glatt skuttar in i lokalen och ser sig omkring. Det dagar då han är ledsen säger han ibland att om han får gå på Blåsippan (gamla dagisavd. i Bjärred) så lovar han att bli glad igen. Det är inte alltid lätt att vara sitt barn till lags...

           Bästa lekplatsen, enligt Hjalmar, är utanför ett stort köpcentrum där han kan leka Spindelmannen.

Trots endast två veckor på internationellt dagis har redan de engelska orden börjat komma. Helt otroligt. Det är inte många ord men det är en kittlande känsla när Hjalmar på morgonen säger "Good Morning" när vi kliver in genom dörren och ropar "Bye, bye" och vinkar till sina nya kompisar när jag hämtar honom på eftermiddagen. Dessutom har vi fått berättat för oss att han säger "Good afternoon" vid eftermiddagssamlingen och att han ofta använder "Thank you" vid rätt tillfälle. Ett enstaka italienskt ord använder han också, "aqua", som betyder vatten.

När jag och Selma var och hämtade Hjalmar på dagis idag sa en libanesisk mamma till mig att det var enkelt att se att vi var från Sverige. Ja, Selma är ju blond och Hjalmar hade svenska fotbollsshorts på sig, så det var ju inte så konstigt tyckte jag. Hon påpekade då att det inte var av dessa anledningar utan för att jag (och barnen) hade korta ärmar på våra tröjor när det var så kyligt. Kyligt? Ni skall veta att det var 24 grader varmt och solsken dessutom hade vi långa byxor på oss vilket jag själv tyckte var lite svettigt. Visserligen har det blivit lite kallare här sedan nattovädret (åska och blåst) i början av veckan, men jag tycker sensommarvärmen är otroligt behaglig och hoppas att den håller i sig ett tag till.

Att köra bil i Italien

Efter att många påpekat muntligen och skriftligen att vi skall köra försiktigt måste vi ju bara göra ett inlägg om italiensk bilkörning. Att köra bil i Italien är en upplevelse för alla sinnena och detta inte alltid på ett positivt sätt. Resan man gör i trafiken från punkt A till B innehåller det mesta. Eftersom vi fram till i fredags bara haft en bil på plats har det blivit mycket bilkörning för oss. Varje morgon först till och från Sebs jobb sedan fram och tillbaka till Hjalmars dagis för att några timmar senare åter köra för att hämta Hjalmar och sedan en stund senare köra och hämta Seb. Detta har såklart medfört att vi redan upplevt ett och annat i trafiken.

Det första vi reagerat på är att vägarna är smala och dåliga om man såklart bortser från ”betalvägarna” som är kanon. Påfarter och avfarter är otroligt korta och det finns inget direkt flyt i detta så det är lätt hänt att man blir stående på påfarten ett tag innan man kommer ut på själva vägen, att då behöva accelerera upp i lagom tempo gör att bilarna bakom måste bromsa och allt blir kaos.

Det finns hastighetsbegränsningar i Italien, men de följs sällan. Det finns trafikljus i Italien men de verkar bara omfatta en del av bilisterna och inga av cyklisterna.

Vägen till Hjalmars dagis är en liten och väldigt snirklig landsväg med massor av dolda kurvor och smala passager. Den är lite obehaglig att köra men vägen är otroligt vacker då den nästan hela vägen kantras av vinrankor. Här är hastigheten satt till 50 km/h men jag tror knappt att någon ligger under 70-80 km/h om inte man får det sanna nöjet att köra efter en traktor med en gedigen last av skumpande vindruvor på väg mot den lokala vinfabriken. Detta är en härlig syn som ger lite exotiskt intryck under färden.

På vägarna får man dessutom se en och annan inte helt koncentrerad motorcykelförare svischa förbi; bland annat har jag varit med om motorcykelförare köra om i ca. 100 km/h med bara en hand på styret. Vad han/hon gör med den andra handen? Håller en glass eller varför inte sitter och sms:ar…På en lite mindre väg kom det en vespa farande och föraren på den satt och sneglade i en bok. Ja, ingenting förvånar en så det är verkligen att vara på sin vakt och köra försiktigt –men det gäller alla er andra också, var ni än befinner er!

Hon går!

Att hon går konstaterade Hjalmar för några dagar sedan och självklart är det Selma som är huvudpersonen. Selma har visserligen gått ett par tre-fem steg tidigare men sedan hellre valt att krypa, nu går hon upp mot 10-15 steg och om/när hon tappar balansen så ställer hon sig oftast upp igen och kämpar på. Verkligen härligt!

Selmas vokabulär utvecklas även det, förr vad det enda hon sa "mamma, mamma", detta såklart till Sebastian stora förtret som alltid till följd av dessa ord sagt "pappa, pappa". Så i förrgår hände det; vi satt i bilen på väg hem efter att ha hämtat Seb på jobbet och Selma kör sin ramsa i baksätet "mamma, mamma". Seb är aldrig sen att påpeka "pappa, pappa" och då kommer även dessa ord ur Selma. Vi blev så överraskade och Hjalmar började applådera och skrika. I Selmas vokabulär ingår även "vov, vov". Frågar man hur vovven låter eller när hon ser en hund eller något annat djur (spelar nästan ingen roll vilket) så svarar/säger hon just "vov, vov". Tänk att så lite kan gör en förälder (och storebror) så glad.