Hösten är här!

                                                                                       Hjalmar väntar på glass...

                                                                                       Mysbild på far och dotter.

Så här fem dagar efter 24 grader och bad i havet så kom då hösten...Märkligt, men den är ju som varje år - väntad. Igår öste regnet ner nästan konstant och genast blir vårt hus iskallt! Dags att ta sig i väg för att handla ved till öppna spisen alltså - och fler ljus på IKEA. Tidigt i morse (runt 4-snåret) drog lilla stormen in över Formigine och efter ett långt övervägande i sängen, under varma täcket, väckte jag Seb för att gå ut och röja undan i trädgården. Vi har nämligen grymt mycket saker utspridda i trädgården och innehar dessutom några av världens lättaste trädgårdsstolar och jag ville inte gå omkring och ha dåligt samvete då dessa saker kraschat nya (numera lite äldre) bilen. Så där sprang vi omkring lättklädda i stormen och städade i trädgården, sen var det gott att krypa ner under varma täcket igen.

Veckan har varit bra, Hjalmar har varit ledig från skolan och Selma har varit hemma några av dagarna (mina italiensklektioner tog inte lov). Hjalmar har lekt med sin kompis E och imorgon är det dags igen, då jag och hennes mamma bestämt oss för att ta med barnen på en kort, mycket kort, shoppingtur. Sen väntar en ny helg. På lördag blir det allhelgonamiddag med familjen D och på söndag hoppas vi på cirkusbesök i Modena (om mamman i familjen A tar reda på all faktan angående tid och plats.)

På många ställen i Italien kan man på olika sätt visa sin kärlek till varandra (se inlägg från Verona om kärlekslappar vid Julias balkong). På vandringsleden i Cinque Terre var det många, många hänglås med namn fastlåsta och nyckeln kastad i havet. Alltså kärleken fastlåst för evigt! (Några hade dock garderat sig med kodlås!)