Familjedag på skridskor.

Igår var det dags för Internationella skolans vinterdag. Skridskor i byn Fanano stod, liksom förra året, på agendan. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av skridskoåkning men god mor (och social) som jag är anmälde vi oss såklart. Förra året hade Hjalmar vissa framgångar på isen, Selma höll sig då mest i båset. I år fortsatte Hjalmars utveckling, som jag tror hör lite ihop med att han lärt sig åka skidor. Det påminner liksom om varandra. I år var vi dessutom riktigt imponerade av Hjalmars envishet och positiva tankar. Han gav inte upp, trots att han ganska ofta låg ner på isen. Det är en otrolig framgång hos honom. Under de två timmar som vi var på isbanan gick Hjalmar från att ständigt hålla någon vuxen i handen till att åka/stapla runt, runt på isen med sina kompisar. Lite som Bambi på hal is men så roligt de hade! Selma gick från skridskor med två skenor (förra året) till vanliga i år. Hon åkte mest runt med pappan sin, nöjd och glad att få vara med.

Lördagen bjöd annars helgens höjdpunkt enligt Selma – då hon var bjuden på födelsedagskalas hos en klasskompis. På inbjudningskortet stod det att man fick lov att vara utklädd och Selma bestämde sig för att vara ballerina…Själv hade jag också en härlig lördag. Solen visade sig och vi hade så varmt och skönt (16-18 grader) och på kalaset träffade jag många trevliga mammor och pappor att socialisera med. Dessutom bjöds det på goda kakor.

Tidigare i veckan var Hjalmar och jag på läkarbesök för att genomföra ett EEG-test pga. av hans tidigare svimningar. Testet visade ingenting, vilket såklart var otroligt glädjande och vi är lättade. Kanske det hela berodde på trötthet?