Vi har haft ett kort besök av Morfar och E. Mindre än ett dygn var de hos oss innan de tog vår ena bil och körde vidare mot Cinque Terre och San Gimingiano innan de vänder fronten norrut och kör vår bil hem till Sverige. Själva kommer vi att möta upp dem i Toscana i helgen. Minisemester med uppladdning innan "värsta veckan" börjar...
Vad sägs om:
Måndag: skola och Hjalmars avskedskalas (poolparty) med klassen, tillsammans med en kompis som också flyttar.
Tisdag: skola och Selma har avskedsdisco tillsammans med 3 andra barn som flyttar i sommar. Sista timmen i skolan och kanske en stund till.
Onsdag: skola och kalas för en av Selmas klasskamrater. Hjalmar följer med.
Torsdag: skola och avslutningsfest med skolan på kvällen.
Fredag: sista skoldagen (vilket betyder många avsked...) och Midsommarafton med svenskgänget.
Lördag: stor avskedsfest tillsammans med 7 andra familjer. 120 gäster, både stora och små. Avsked igen.
Söndag: trött, säkert lite ledsen och med en ganska tom känsla inombords. 4 veckor av 3 år kvar i Italien!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ja, hur skall vi orka njuta av sista casalingaveckan och spela tennis. Det får bli många förmiddagar på Mammut!
Alldeles säkert! Det bara MÅSTE vi!
Vi börjar imorgon med tennis eller hur!
Det låter som att ni får chans att säga farväl till många vänner. Kul att ha fått så många nya eller hur! Europa är ju inte större än att man kan hälsa på varandra.
Ha en bra sista månad.
Tag hand om er.
Kramar från Sara
Njut nu in i det sista. Och som Sara skriver så är Europa nära speciellt här ifrån. Det är i alla fall många som ser fram emot att ni kommer tillbaka till Sverige - och jag är en av dem...
kramar/sofia
Många känslor förstår jag. Vad tycker du barnen? Förstår de att ni verkligen ska flytta hem?
Sara och Sofia: Nog är Europa nära men sanningen är den att de flesta av vännerna som etsat sig fast är svenskar eller med anknytning till Sverige. Så det kan bli enkelt. Det blir lätt. Och vi har såååå många fina vänner nära och runt om i Sverige. Det är nog avskedet i sig som är jobbigt, när det är över så känns det nog bättre.
AFT: barnen längtar till Sverige. Hem som de säger. Vad de förstår av det hela vet jag inte. Hjalmar är övertygad om att vissa av hans klasskamrater kommer dyka upp hans svenska klass...det kan bli en besvikelse trots att vi påpeka att så inte är fallet.
Nej, det är verkligen inte mycket tid återstår för er i detta land. Hoppas denna sista månad får bli en toppen månad på alla vis.
Skicka en kommentar