Vi mår bättre men vågar inte ropa hej…kanske vi kommer låta bli att ropa det överhuvudtaget. Lika bra liksom. Nu lever vi på hoppet om en lååång, skön (så där lagom varm) sommar där inga, eller i alla fall ytterst få, baciller skall få tillfälle att bosätta sig i våra kroppar.
Lovdagarna har gått, ett tag undrade jag om det skulle gå och hur det skulle gå. Att vara ensam hemma och sjuk med friska och energiska barn är inte alltid helt enkelt. Men allt löser ju sig. Sovmornarna, som ibland infaller då vi är lediga uteblev såklart. Seb skulle ju upp och hans väckarklocka ringer oftast så pass länge att vi andra tre måste väcka honom för att be honom att stänga av den. Dessutom är det är sällan barnen vill sitta stilla i skuggan under trädet och läsa bok eller tidning, vilket jag hade föredragit dessa dagar. De vill till lekplatser utan tillgång av skugga, till poolen eller leka, leka, leka. Vi fixade med allt, sen somnade vi tidigt. Iallafall jag.
Nu är det skola igen och barnen är laddade. Jag hade behövt ladda batterierna istället. Det blir en kort vecka dock, snart är det ju helg igen och sen bara 3 skolveckor kvar. Bara 3 veckor men massor som skall hinnas med. Pick-nick, Sportsday, outlet-shopping i Fidenza, middagar, bokklubbsträff, Modena, restaurangbesök, besök från Sverige, kortare resor, MonkeyPark, midsommarfirande, avskedsfester x3, skolavslutning (kvällstid).Och såklart en massa sista-minuten saker som alltid och playdates.
Ingen rast ingen ro – bara väldans roligt! Och sen laddar vi om batterierna.
Selma gillar att skriva!
2 kommentarer:
Stackars krakar. Ni har verkligen haft otur denna vår. Ni kommer vara kärnfriska hela hösten. Bra så att mamma kan jobba!!!
Ses vi på Mammut imorgon?
Kram Katarina
Vad skònt att det gàr àt ràtt hàll! Vilken duktig tjej som tvàttar bilen. Det var en syssla som min pappa alltid gav mig som liten.
Skicka en kommentar