Tiderna förändras

Det blir lätt lite sentimentalt då tiderna förändras...en liten varning bara...

Kan inte låta bli att tänka tillbaka på då vi först kom till Italien. Första tiden var som en semester, sen började Seb jobba och dagarna bestod av nedräkning tills han behagade komma hem igen. En timme kunde kännas så lång. En förmiddag som evighet, för att inte tala om eftermiddagarna och de tidiga kvällarna innan familjen var tillsammans igen. Jag gjorde allt för att få tiden att gå snabbare och fortare. Nästan vad som helst faktiskt - utom att helst lämna huset/området vill säga. Kvällarna med familjen samlad var oftast lättsamma och kändes korta. Sen blev det ju självklart bättre, det sociala livet påbörjades. Hjalmar började skolan och nedräkningen bestod istället av att komma fram till helgen. Helger som vi ofta tillbringade i bilen på väg någonstans eller från någonstans. Fram och tillbaka för att på något sätt få tiden att gå. Vi såg mycket i närheten av Modena, vi besökte massvis av restauranger, parker och små byar. Ibland körde vi långt och checkade in på mer eller mindre välvalda hotell vid havet eller i bergen. Veckorna gick och månaderna började istället räknas fram till jullovet som skulle tillbringas i Sverige. Väl tillbaka efter jullovet hade första halvåret gått och fler rutiner skapades med Selma på dagis, italiensklektioner och svenskundervisning. Under första sommaren i Sverige längtade vi till vårt hus här och när vi väl kom hit igen var det som att komma hem.

Nu vill jag nästan stanna tiden. Sakta ner och njuta av så mycket...det går inte att sätta fingret på vad...
Italien. Barnen. Sebastian. Formigine. Modena. Vi. Mat. Vänner. Frihet. Familjen. Vin. Oss. Tennis. Lugnet. Solen. Värmen. LIVET rätt och slätt kanske? Ett nytt kapitel i vårt liv påbörjas snart. Kanske inte det räcker med ett nytt kapitel...en ny bok får det nog bli. Och säkert blir den också bra. Kanske lika bra som den vi skriver på just nu - kanske till och med lite bättre.