En gång är ingen gång...

...två gånger är en vana!

Så från och med skrivande stund har jag övergått från "icke tränande" till "vane tränande". Känns faktiskt ganska ok. Kanske kan det där "träningsgiftet" som jag en gång hade i mig komma tillbaka, det hade varit riktigt kul! Skall väl inte dra allt för stora växlar av detta, 2 gångers träning, men det är ju en början. Alltihop är Sebs fel, eller förtjänst, beror på hur man ser det. Det hela började förra veckan då han fick för sig att omvandla vårt gästrum/lekrum i källaren till gym genom att köpa en stång som han fäste mellan dörrkarmarna. En sådan som man kan göra "chins" (stavning?) på, alltså häver sig upp. Han pressade mig att göra så många jag kunde och jag antog den utmaningen och gjorde...fyra...Resterande del av kvällen och dagen där på hade jag ont i ryggen, magen och armarna. Starkt bevis för att jag numera är grymt otränad...resten vet ni...skor köptes i tisdags, jag invigde dem samma kväll och idag var vi återigen ute på en runda tillsammans...

Idag var barnen och jag åter på playdate och som vanligt var det både roligt och trevligt. Barnen leker och vi mammor fikar. Imorgon är det dags för nytt barnkalas på Oplá. Barnen älskar och ser fram emot det, jag hade helst varit utan. På söndag sker helgens stora happening då hela Hjalmars skola skall åka skridskor på en anläggning i Fanano, ett litet samhälle ca. 1 h bilfärd söderut (upp i bergen) från vår by. Det ser vi fram emot!

                Båda bilderna är från mars 2008, hade inget nytt att bjuda på men ville liva upp texten lite! Små har blivit större!